Rysslands krig mot Ukraina är inte isolerat till frontlinjen. Putins åtstramning av gasen är ett exempel på hur energipolitiken blir ett vapen i kampen mot Europa och hela västvärlden. I helgen stängdes gaspipelinen Nord Stream 1 av på obestämd tid.
Till en början hävdade Ryssland att stoppet berodde på bristande underhåll på grund av sanktionerna (5/9). Ett vagt argument som få utomstående trodde på, och under måndagen uttalade sig Kremls talesperson Dmitrij Peskov med anledning av stoppet. Gaskranen kommer att vara stängd till dess att västvärlden drar tillbaka sina sanktioner mot Ryssland.
De godhjärtade illusionerna om att den ryska energipolitiken är frikopplad från säkerhetspolitiken är en gång för alla helt raserade. Säkerhetspolitiska experter har under flera år varnat för det scenario som nu är verklighet. Den ryska regimen väljer nu att helt stänga av gaskranen – enbart för att sätta press på Europa att släppa sanktionerna. Försäljningen av energi följer inte längre marknadsekonomiska principer, om den någonsin gjort det för Ryssland.
Gasen har varit ett strategiskt medel under många år för att finansiera den ryska elitens lyxtillvaro. Tillgången har också varit en avgörande faktor i att cementera Putins maktinnehav. Naturgasen har bokstavligen varit Putins guld och nyttjas nu som ett vapen rakt in i alla européers hem.
I vinter kommer det för gemene europé bli kallare än någonsin med skyhöga energipriser och eventuell energiransonering. Det är ett katastrofalt läge som drabbar alla EU:s medborgare, vilket givetvis var Kremls syfte med avstängningen. Om Putin endast brydde sig om pengar hade gasen flödat till Europa. Pengar är emellertid inte Rysslands främsta prioritet. Pengarna är inte heller anledningen till att Ryssland attackerat Ukraina.
Kriget mot Ukraina är en del av en större kamp mot demokrati, mänskliga rättigheter och den liberala marknadsekonomin. När européerna känner kylan i vinter och ser de röda siffrorna på bankkontot tänker man sig att det kommer att bli tufft för politiken att fortsätta med sin hårda linje mot Kreml. Putin spelar på att den europeiska enigheten krackelerar i takt med att livet blir kallare och dyrare. Det är av största betydelse att vi inte låter oss knäckas av denna skurkpolitik.
Vi har inte råd att kortsiktigt ge efter för despoten när långsiktiga värden står på spel. Den bästa lösningen är tyvärr den längsta – vi måste bygga bort Europas beroende av rysk energi. Vägen dit kommer vara lång och tuff, men inte omöjlig. Det kräver att Europa nu biter i det sura äpplet om vi fortsatt vill stå starka mot Ryssland och för Ukraina.
Vi ska dock inte glömma att oavsett hur illa vi i EU upplever att energipriserna har blivit är det långt ifrån den misär som pågår i krigets Ukraina. Dyra priser på energi och en skenande inflation är en tuff verklighet för många, men fortfarande långt ifrån krigets fasor. Om Europa mot förmodan skulle ge vika för billigare gas riskerar vi inte bara att förlora Ukraina, utan vi riskerar även att förlora oss själva.