Som omväxling bjuder ledarsidan denna gång på en reflektion kring en del av idrottens värld och dess aktörers förutsättningar i en konkurrensutsatt verklighet. Piraternas sportsliga fiasko och degradering från Elitserien i speedway är en plump i Motalas idrottshistoria och frågan är vad som kommer att hända framöver. Kan sporten överleva?
Speedway är en underlig företeelse. Konceptet är att köra en motorcykel som i princip inte har något avstånd till marken och saknar stötdämpare, men ändå körs på en grusbana. Motorcykeln är dessutom konstruerad så att styret endast kan vridas åt höger, men om du svänger åt höger tar fotpinnen i marken och du riskerar att köra omkull. Lägg därtill att du förväntas köra i vänstervarv, i högsta möjliga hastighet. Omöjligt uppdrag kanske, men underhållande är det.
Elitserien ligger relativt bra till sett till snittpubliken på de olika banorna runt om i landet. Grovt förenklat besöker ungefär 3 000 personer en speedwaymatch i den högsta serien, vilket är i nivå med andraligorna i de två största idrotterna fotboll och ishockey. Med tanke på det relativt sett stora utrymme som de två bollsporterna får i media i jämförelse med speedway är det ett bra resultat som visas upp. Speedway är utifrån detta den tredje största publiksporten i Sverige.
Sportens betydelse ska inte heller underskattas utifrån karaktären på de orter som är centrala för de olika lagen som tampas i Elitserien. Under den nu avslutade grundserien deltog lag från Vetlanda, Hallstavik, Kumla, Gislaved, Målilla, Eskilstuna, Avesta och Motala. Inga direkta metropoler ska det erkännas, men engagemanget är starkt och betydelsen för samhällets självbild och identitet är på många håll mycket stor.
Ekonomin haltar betänkligt hos många klubbar i speedwayvärlden och ett antal gånger de senaste åren har klubbar tackat nej till att avancera till högsta serien på grund av just denna faktor. Utan att vara djupt insatt i villkoren för aktörerna i speedway är det uppenbart att det finns stora problem både med återväxten inom den svenska sfären och att få pengarna att räcka till.
Med detta som bakgrund försöker nu Svemo, motorcykelsportens förbund, skapa trygghet i Elitserien genom att ”stänga” serien de närmaste tre åren. Det innebär att inget lag kommer att degraderas på grund av dåliga sportsliga prestationer, i stället är det ekonomin som är i fokus.
Kanske är det rätt drag av sporten att bromsa och försöka skapa åtminstone på medellång sikt stabila förutsättningar att satsa ungt och eget, i stället för att dras med i den internationella lönekarusellen som trissar upp kostnaderna. Kanske är det ett direkt måste för den svenska speedwaysportens överlevnad.
Men en speedwaycykel har inga bromsar. Kanske är åtgärden tvärtom som att gasa rakt in i en bergvägg. Andradivisionen ser nästa år ut att innehålla blott fyra lag, som i praktiken kör för ingenting utifrån en sportslig aspekt. Det kvittar hur bra prestationen på banan är, det ger ändå ingenting i slutändan. Det kvittar hur dåligt ett lag i Elitserien är, det åker ändå inte ur. Det är ekonomin som avgör. Vilken idrottare med vinnarskalle vill engagera sig i en sådan värld?