Det pågår ständigt en kamp mellan olika grupper när det gäller konstens betydelse för samhället. Det finns belackare som fnyser åt den som kallar sig konstnär, åt den som försöker finna ett djup i betraktelser och åt den som har ambitionen att försörja sig på ett kreativt yrke av det aktuella slaget.
På andra sidan står det konstnärliga utövandets beskyddare redo för att med redskap som mejslar och penslar försvara den fria konstens uttryck. Här och där finns det även grupper av människor som kämpar för att kunna leva på att skapa konst i olika former, samt även här belackare som bjuder motstånd mot detta.
Vad är egentligen konst? Vad särskiljer konst från kultur? Vad är konstens syfte? Det är vanliga frågor som gärna dyker upp i dessa sammanhang, med olika svar från de olika lägren - såväl politiska som av andra typer. Utan att närmare gå in på diskussionen är det lätt att konstatera att konsten berör.
Att kulturen och för den delen konsten har en plats i Vadstenas hjärta är en självklarhet. Staden är mycket väl värd ett besök för den som har åtminstone ett litet intresse eller en liten nyfikenhet på konst i olika former. Detta är lätt att konstatera, då Vadstena så att säga har fått utsmyckningar och historia med modersmjölken.
För Motalas del är utbudet inte lika välkänt. Konsthallen och två olika konstföreningar lyfts fram av kommunen själv, samtidigt som avdelningen ”offentlig gestaltning” står tom på hemsidan. Det skildrar dock inte verkligheten, då det just nu pågår ett omtag med magasinering och inventering av kommunens konstsamling. Därefter kan vi förvänta oss nya tag inom området offentligt konstutbud.
I detta temporära tomrum har en annan aktör klivit fram i just Motala. Pixelkonstartisten Johan Karlgren, mer känd som Pappas Pärlor, har tack vare sin underhållande konstnärliga ådra slagit igenom inom några oväntade grupper. Via utrymme i SVT:s ”Sommarlov” häromåret fick hans alster stor spridning bland den yngre skaran människor, som annars kan vara svårflirtade i en konkurrensutsatt vardag. Att även få en ny manlig förebild i pysslandets värld var därtill välkommet.
Tack vare den retrostil som nyttjas inom dator- och TV-spelsområdet har Karlgren även nått ut till en kategori nördar och fantaster, som också lite fördomsfullt kan sägas vara aningen ointresserade av konst i dess mer generella mening. Alla sätt att öppna ögonen på fler är bra, åtminstone för den som ser konstens värde i vardagen.
Just detta ögonöppnande kan ännu fler råka ut för i Motala, via Karlgrens verk. Den kreativitet som visas upp förvandlar vardagliga objekt till något helt annat. Eller vad sägs om grå betongsuggor som förvandlas till chokladbitar på Electrolux parkering? Ett trist elskåp som förvandlas till en kyrka? En blågul ”minion”-varelse som med ett stort leende sitter och njuter i gräset vid Motala verkstad? Eller en sten som förvandlas till Homer Simpsons huvud som sticker upp ur marken, trånande efter en munk med rosa glasyr vid vattnets kant?
Konst kan vara en svårbegriplig uttrycksform som kräver reflektion och eftertanke, men den kan också vara en positiv kraft som utan trösklar skänker glädje i nuet. Ut och njut av konsten i sommar - inte minst i Motala!