Utbildningsminister Anna Ekström (S) såg en jobbannons från en friskola och blev upprörd. “Anpassa kommunikationen efter olika kundgrupper i de olika faserna i kundresan, optimera och supportera. Olidligt!”, skrev hon på Twitter (15/10). Hon länkade till en egen debattartikel från i fjol, där hon gick till hård attack mot friskolesystemet. Det bygger på “nyliberalt tänkande” och vi kan nu se “de negativa effekterna av tankefiguren med skolan som en tjänst på marknaden” (SvD Debatt 1/6-18). 

Att som politiker driva opinion kan framstå som naturligt. Till saken hör dock att friskolorna är en viktig pjäs på det bräde som januariöverenskommelsen utgör. Punkt 9 var central när det gäller att hindra Socialdemokraterna från att gå vänsterut. Det slås där fast att regeringen inte får driva eller bereda förslag “om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden.” 

När centerledaren Annie Lööf påpekade detta, som svar på inlägget, blev Ekström undanglidande: det gällde ju inte faktisk vinstbegränsning. Som om det inte var valfrihetssystemet i sig hon just kritiserat. Möjligheten att ta ut vinst är en del av premissen och, precis som för alla företag, direkt nödvändigt för kunna upprätthålla kvalitet i verksamheten över tid. Fjolårsutspelet som Ekström refererar till gjordes för övrigt inte i ett vakuum – utan var en del av ett större åtgärdspaket där nyetablering av friskolor skulle stoppas helt. 

Svensk skola saknar inte utmaningar. Politiken måste ta tag i arbetsmiljön och säkerställa att de nya läroplanerna samt det kommande betygssystemet håller hög kvalitet. Man skulle kunna tro att januariöverenskommelsens formulering innebär att Socialdemokraterna äntligen börjar fokusera på verkligt viktiga frågor som dessa. Ändå fortsätter regeringen med Anna Ekström i spetsen alltså att svinga mot friskolesystemet. På Socialdemokraternas hemsida hänger även kravet på att “stoppa vinstjakten” kvar. 

På ett sätt är det hela logiskt: Regeringen leds av ett parti som i grunden ogillar valfriheten och den sporrande konkurrensen inom välfärden den innebär. Framför allt blottläggs dock en maktmässig obalans. Inte minst C förhåller sig till 73-punktsprogrammet och är mycket återhållsamma med att opinionsbilda i egna frågor som går mot punktlistan. Men för S går det tydligen bra att ånga på. Finner sig Centerpartiet och Liberalerna i att representeras av friskolemotståndare i regeringen? (Liberala nyhetsbyrån)

Max Eskilsson