Hyllas den som hyllas bör – Mikael Lilja blev först "jättearg", men därefter förbättrades Vadstenas trafikmiljö.
Okej, visst, jag är partisk. Ändå måste jag säga att den artikel med tillhörande video som MVT publicerade som en uppföljning och utvidgning av den framförda kritiken mot de virriga hastighetsbegränsningarna i Vadstena är en av höjdpunkterna hittills under 2025.
Artikeln samlar mänsklighet och engagemang i ett litet paket. Humor, dråplighet, realism, lokal närvaro, irritation, ärlighet, insikt och konkret förändring skapar en både underhållande och tänkvärd läsning.
Eller tittning, tack vare reportern Karl Magnus Moulins initiativ att på plats undersöka hur verkligheten faktiskt fungerar. Tillfället då han – helt i enlighet med rådande trafikregler – till synes planlöst vandrar omkring på gångfartsområdet och blir tutad på av en bilist är en redan klassisk vardagskomik. Spot on, för att använda utrikiska.
I kommentarsfälten kring trafiksituationen i Vadstena har det på ett delvis tråkigt sätt framförts kritik kring yrkeskunnandet hos åtminstone vissa personer som har ansvaret. Uttryck som “token” och “total inkompetens” fanns att ta del av.
Det är självklart fritt fram att vara irriterad över situationen och framföra kritik. Det är samtidigt fritt fram att göra det på ett sakligt och åtminstone någorlunda nyanserat sätt. Det är dessutom önskvärt. Vi måste inte hacka ner på andra bara för att vi har rätt och möjlighet att göra det.
Särskilt i det nuvarande debattklimatet som råder i världen, där så kallade världsledare basunerar ut rena fantasier och lögner på bästa sändningstid, är det läge att bete sig som folk. Alltså på det sätt som uttrycket innebar förr i tiden. Inte som “folk” ofta beter sig i dag.
“Jag var jättearg när jag läste artikeln” konstaterade Mikael Lilja som är mark- och exploateringschef i Vadstena. Ett befriande ärligt och mänskligt svar från en person med ett tungt ansvar inom offentlig sektor, det är inte ofta vi får uppleva sådant.
Det är människors liv och hälsa som hans arbete handlar om, men även då måste humor ibland få vara en ingrediens. Bland annat därför skickar ledarskribenten härmed ett stort tack till Mikael och hans kollegor, som tog till sig av den framförda kritiken på ett konstruktivt sätt och agerade därefter. Det är i dag en fröjd att uppleva den tydlighet som finns i de få hastighetsbegränsningar som omgärdar infarten från Skänninge.
Vad som händer med det underliga gångfartsområdet återstår att se. Dess existens är lika obegriplig som omotiverad, men någonting ska väl även jag ha att irritera mig på i Vadstenas trafikmiljö. Nu när hastigheterna på ett föredömligt sätt inte längre går att göra sig lustig över.