Under hela mandatperioden har den socialdemokratiskt ledda regeringen fått kritik för att man saknar politisk drivkraft. Stefan Löfven har lyckats styra landet endast tack vare att Decemberöverenskommelsen fortfarande gäller i praktiken. Dessutom är regeringen skadad av skandalerna kring Transportstyrelsens IT-läcka.
På torsdag (24/8) samlas regeringen på sin herrgård i Harpsund för de traditionella budgetförhandlingarna. Nästa år är det val. Socialdemokraterna måste anstränga sig för att framställa S som ett initiativtagande regeringsparti som klarar av att tackla allvarliga samhällsproblem, och dessutom fortsätta ”samhällsbygget”.
Regeringen kommer alltså att förbereda rejält med valfläsk till budgeten 2018.
Det går bra för Sverige, brukar finansminister Magdalena Andersson (S) säga. Sverige klarade finanskrisen exceptionellt väl. Tillväxten går som bara tåget. De positiva prognoserna ger reformutrymme för satsningar på polis, försvar och extra pengar till kommunerna. Troligtvis kommer budgetpropositionen även kryddas med klassiskt socialdemokratiska arbetsmarknadssubventioner som traineejobb.
Trots att finansministern är pressad av ytterligare ett hot om misstroendevotum från de borgerliga, som motsätter sig flera av regeringens förslag på skattehöjningar, kommer Socialdemokraterna troligen inte att spara på krutet. S vill vinna val på det sätt man är van vid – genom att strössla med skattepengar. Risken är att det sker på bekostnad av ekonomisk stabilitet.
Polisen är i behov av mer resurser. Likaså måste staten satsa rejält på utbildning för de nyanlända. Men det finns stora risker med att brassa på ekonomin i goda tider.
Regeringen har fått kritik från flera tunga instanser, däribland Finanspolitiska rådet, för att man inte håller hårdare i plånboken. Att låna pengar för att investera mitt i en brinnande högkonjunktur är knappast synonymt med en ansvarsfull finanspolitik.
Dessutom är regeringens prognoser för den ekonomiska utvecklingen väl optimistiska. Precis som Martin Ådahl, chefsekonom för Centerpartiet, konstaterar är alla kranar på max. Räntorna är historiskt låga samtidigt som vi befinner oss på toppen av konjunkturcykeln. Svenskarna lånar som aldrig förr.
Det är som upplagt för en krasch. Om Sverige har en bostadsbubbla som spricker kan det få förödande konsekvenser: högt skuldsatta låntagare kan inte betala tillbaka sina lån, konsumtionen minskar och recessionen förvandlas till en djup lågkonjunktur. Det offentliga tvingas till besparingar i välfärden. Samtidigt har Sverige en stor grupp människor med utrikes bakgrund som står mycket långt från arbets- och bostadsmarknaden.
Ovanstående är ett skräckscenario. Men om regeringen vill leva upp till mantrat ”ta ansvar för Sverige” måste den motstå frestelsen att lägga en expansiv valbudget. I stället bör finansministern tänka långsiktigt. Det enda som är säkert med en expansiv finanspolitik i högkonjunktur är att någon förr eller senare kommer att behöva sanera statsfinanserna. (Liberala nyhetsbyrån)