Grupperna med dess småskalighet och fokus kan vara en fristad som gör vardagen hanterbar. De borde inte orsaka något rabalder, men verkligheten är en annan.
I helgen berättade Kjell Fransson (L) om återinförandet av SU-grupperna i ett offentligt inlägg på sin egen sida på Facebook. Väntade hejarop från politiska kollegor dök upp, men den kommentar som verkligen fick läsarens ögonbryn att höja sig flera snäpp kom från en politiker i opposition. ”Ni har fullt upp med frågor som inte är viktiga nu”.
Frågor som inte är viktiga. Ett antal NPF-insatta personer exploderade vid läsningen av denna formulering och den uppföljande diton om att ”vi ska inte vara i detta”. Att budskapet kommer från Motala kommunfullmäktiges andre vice ordförande Ingvar Ståhl (S) lär inte direkt ha mildrat de upprörda känslorna. Det är häpnadsväckande att en företrädare av den kalibern uttrycker sig på det aktuella sättet.
Det var Socialdemokraterna som avvecklade den tidigare verksamheten på Villa Ekenäs och partiet var också emot återinförandet, med hänvisning till en alternativ lösning. Det står dem som alltid fritt att agera på detta sätt, men det är inte sakfrågan som hamnar i fokus denna gång.
Kommunikation i textform kan vara knepigt. Den som känner eller är bekant med Ingvar Ståhl privat eller som politiker har en helt annan möjlighet än den generelle läsaren att tolka hans texter. Vissa människor är i skriven text väldigt raka och till synes hårda, medan andra är mjukare och mer varsamma i sina formuleringar.
Känner man en person sätter man en kommentar i detta sociala sammanhang, men gör man det inte läser man det som faktiskt står. Formuleringen i det aktuella fallet är väldigt tydlig, frågorna om att ge elever i behov av särskilt stöd rätt förutsättningar är inte viktiga. Det är så det står, även om det högst sannolikt inte är så Ingvar Ståhl menar.
Lärdomen av det inträffade är att det finns ett akut behov hos de politiska partierna av att utbilda och informera sina offentliga företrädare om hur man uttrycker sig på olika plattformar. Det som skrivs kan läsas väldigt bokstavligt, det som skrivs går inte att sudda ut och det som skrivs är synligt för alla. Det kan innebära problem i kommunikationen.