För två år sedan kraschade ett flygplan med en pilot och åtta passagerare utanför Umeå. Samtliga ombord omkom i olyckan, som skapade stora sår hos en stor del av befolkningen. Sorgen och frustrationen i det initiala skedet följdes upp av en nödvändig haveriutredning. Att få reda på orsaken var väldigt viktigt för att motverka fler olyckor. Under en tid stoppades också den aktuella flygplansmodellen från användning.
Planet var enligt rapporten överlastat och baktungt, vilket försämrade lyftkraften och orsakade olyckan. Det sägs senare ha medfört konsekvenser i form av att piloter har fått större mandat att ställa krav på passagerarna avseende utrustning och vikt. Trots det hände det som inte skulle få hända igen. Eller hur är det med den saken?
Läsaren bör notera att denna text skrivs av en lekman utan sakkunskap om vare sig pilotrollen eller fallskärmshoppning. Erfarenheten av att ”ratta” ett flygplan sträcker sig till att styra en klassisk Cessna med dubbelkommando under 1990-talets ungdomstid i Flygvapenungdom. Oavsett det är det som alltid tillåtet att inom rimliga gränser tycka och tänka om olika ämnen. Om enbart experter hade fått uttala sig hade debatten och diskussionerna blivit torftiga och enkelspåriga.
Det första som slår den utomstående betraktaren är de åtminstone skenbara likheterna mellan de två olyckorna. Ett mindre propellerplan med en pilot och nio fallskärmshoppare, som hastigt kraschar med dödlig utgång för samtliga inblandade. Hur kunde det hända igen? Frågan är dock bedräglig att ställa, eftersom vi ännu inte vet om det finns någon form av samband mellan olyckorna.
Det är otroligt sorgligt att behöva konstatera att ytterligare nio människoliv har avslutats i olyckan 2021. För de anhörigas skull, för alla fallskärmshoppare och för alla övriga påverkade är det just nu avgörande att haveriutredningen kan genomföras på bästa sätt. Frågor behöver ges svar på och åtgärder behöver sannolikt vidtas därefter. Ändå ska vi inte gå händelserna i förväg och dra förhastade slutsatser.
Det småskaliga flyget och fallskärmshoppningen finns närvarande i vår närmiljö i Motala och Vadstena. På gott och på ont. I ena ringhörnan återfinns glädje och upplevelser, i andra ringhörnan buller och olycksrisker. Även av rent egoistiska skäl är det alltså viktigt att rätt svar ges och att rätt saker görs utifrån svaren som ges.
Det är bevisligen en fråga om liv och död, potentiellt både i luften och på marken.