Tur då för alla spelmissbrukare i Sverige att en runda på en enarmad bandit inte ger utslag på ett urin- eller blodprov, som de kan avkrävas för att kunna lagföras.
Nej, en kriminalisering av spelmissbruk är såklart inte vad regeringen föreslår – förändringen innebär att arbetet mot spelmissbruk nu ska ingå i strategin. Till ANDT-strategin – alkohol, narkotika, doping och tobak – tillfogas ett S, för spel. Det signalerar en ambition att ta problemet med spelmissbruk på allvar.
Men den repressiva politiken lever alltjämt kvar i hanteringen av ett av de andra "likställda" missbruken. Den som är beroende av exempelvis kokain, amfetamin eller heroin, istället för alkohol eller tobak, betraktas som en brottsling snarare än en människa i behov av vård.
Detta trots att såväl bruk av illegala droger som antalet döda i överdos stigit sen kriminaliseringen av eget bruk infördes 1988. Att inte bara narkotikan är förbjuden, utan även själva bruket, är också unikt för Sverige. Det är få demokratiska länder som har liknande lagstiftning.
Länge låg Sveriges narkotikadödlighet på en klandervärd andraplats jämfört med länder i Europa, men enligt en rapport från EU:s drogbyrå EMCDDA har vi nu tagit över förstaplatsen. Med 81 dödsfall per miljon invånare ligger de svenska siffrorna nästan fyra gånger högre än EU-genomsnittet. Det är ett underbetyg till den förda politiken.
Att Hallengren i debattartikeln föreslår en nollvision för narkotikarelaterad dödlighet, snarare än nollvision för narkotika, är en välkomnad förändring. Men en uttalad nollvision räcker inte, utan konkret politik för att nå dit. Annars blir det bara tom retorik.
Därför är det olyckligt att Hallengren tidigare sagt tvärt nej när Folkhälsomyndigheten ville utreda förbudet mot eget bruk (SvD 8/5 -20). Det är ett onödigt dogmatiskt sätt att förhålla sig till narkotikapolitiken, främst med tanke på att Sveriges lagstiftning döms ut av många forskare på området.
Allt är inte nattsvart, och vissa goda åtgärder finns redan på plats. Läkemedlet Naloxon, som upphäver heroinöverdoser, har blivit mer tillgängligt och slopat kommunalt veto har gjort att sprututbyten nu finns i 16 av 21 regioner. Men utvecklingen går fortfarande för långsamt. Synen på brukare av narkotika fortsätter vara en svart fläck i Sveriges beroendevård.