Samverkan Motala (M, SD, KD) som styr Motala kommun har i kommunstyrelsen fattat beslut om att stegvis avveckla det elitstöd som tidigare har getts till Piraterna, IFK Motala bandy och Motala AIF cykel. Kommunalrådet Mark Henriksson (M) motiverar beslutet med att stödet är svårt att hantera. Han vill i stället lyfta fram mer generella stöd som föreningsbidrag och infrastruktur i form av anläggningar att idrotta på.
Det är ett logiskt resonemang, då gränsdragningsproblematiken för elitstödet är uppenbar. Bara namnet i sig är tvetydigt. Den som tillhör eliten borde väl inte vara i behov av stöd? Nu är det dock i praktiken inte fullt så enkelt. Även om du tillhör eliten inom ett visst område rent prestationsmässigt betyder det inte att du har ekonomiska förutsättningar att ägna dig åt aktiviteten i fråga. Men vilka kriterier ska egentligen gälla för att få stödet?
Föreningarna som förlorar på avvecklingen är förståeligt nog besvikna. Oppositionsrådet Elias Georges (S) beskriver därtill situationen som ”förkastlig”. Det kan tyckas vara ett väldigt färgstarkt ordval, men låt oss i stället för att analysera det närmare fundera kring själva syftet med elitstödet.
Grundfrågan som bör ställas är vilket värde som kommunen förväntar sig att få tillbaka för de aktuella pengarna i elitstödet. Handlar det om ett rent bidrag till elitidrott, det vill säga att ingen motprestation förväntas? Handlar det om marknadsföring av Motala? Handlar det om någon annan typ av motprestation från mottagarna? Eller är det en kombination av bidrag, marknadsföring och/eller motprestation?
Oppositionspolitikern Maria Persdotter (C) valde i kommunstyrelsen att lägga ner sin röst i frågan om avveckling. Hon vill att Tillväxt Motala ska ges ett uppdrag att göra en genomlysning av vilka elitaktörer som kan bidra till kommunens marknadsföring. Om utgångspunkten är att just marknadsföringen är det centrala för elitstödet har hon en klar poäng. Elitstödet skulle då få ett klart och tydligt syfte.
Det går att landa i olika slutsatser kring om elitstödet ska finnas och vilken karaktär det i så fall ska ha. Oavsett vilket verkar det som att avvecklingen har gått fort. För fort. Beslutet borde dessutom ha fattats redan under 2022. Det hade gett mottagarna chansen att planera och parera för ett halverat stöd redan under 2023. Så pass god framförhållning borde de kunna kräva. I annat fall borde stödet ha kvarstått på tidigare nivå, åtminstone året ut.