Ledare: Förståelig frustration för fallna fruktträd förgäves

Under den senaste tiden har det förts diskussioner både i MVT och i sociala medier kring att en fastighetsägare i Vadstena planerade att ”genomföra vissa förändringar i trädgårdsområdet”. Planen var att bland annat ta bort buskar, rabatter och fruktträd med syftet att minska kostnaderna för att ta hand om grönområdet.

Det orsakade stor irritation och frustration hos några av de personer som i egenskap av hyresgäster berörs av förändringarna. Utifrån det som har beskrivits har försöken att få till en konstruktiv dialog med fastighetsägaren om en alternativ lösning varit förgäves.

Det är lätt att som medmänniska känna sympati för de personer som på olika sätt har viljan att kämpa för att bevara grönska i form av träd och buskar i den privata trädgården vid Johan den III:s väg mitt i centrala Vadstena.

Den som har blivit frontfigur för kampen i bevarandet är Kaisu Akselsdotter, som nu när förändringen är genomförd uttrycker sin förtvivlan i en insändare. I denna är kritiken hård, med frågor till både Vadstenabor i allmänhet och kommunen i synnerhet om varför de inte har gjort mer för att stoppa planerna.

Känslorna är som sagt förståeliga, men ibland är situationen väldigt enkel rent juridiskt. Insändaren beskriver det bra, i formuleringen om att ”lagarna ger nämligen värden all rätt att göra vad som helst med sin mark”. Kärnan är att fastighetsägaren själv bestämmer vad som ska göras, eller inte göras.

Fastighetsägarens beslut att ta bort buskar, rabatter och fruktträd med syftet att minska kostnaderna för att ta hand om grönområdet är nu verklighet.

Foto: Kajsa Juslin

Den grundlagsskyddade åsiktsfriheten gör att vi i Sverige har rätt att ha egna åsikter. Yttrandefriheten gör därtill att vi har rätt att uttrycka åsikterna. Dessa två friheter har Kaisu Akselsdotter använt på ett aktivt sätt och hon har på ett demokratiskt sätt försökt att skapa opinion för sin åsikt.

Det har på ett sätt lyckats, eftersom hon har fått medhåll från människor i sin närhet och det finns säkert sympati för saken hos flera i samhället. Det har samtidigt misslyckats, eftersom den som har makten – fastighetsägaren – är av en annan åsikt och agerar utifrån sin lagliga rätt att sköta sin egen mark på det sätt som önskas.

För en liberal ska äganderätten vara väldigt viktig. I det här fallet är det helt logiskt att fastighetsägaren själv bestämmer vad som ska göras med trädgården. Det är klart att det hade varit önskvärt med en bättre dialog och ett ärligt försök att hitta en konstruktiv lösning tillsammans med de boende. Men, det är inte lagstadgat.

Att få göra det man vill med det man själv äger är däremot en grundläggande rättighet.