Enligt de ursprungliga planerna skulle investeringen för Motalabron vara återbetald och klar med hjälp av trafikanternas avgifter någonstans runt år 2040. Det förändrades senare till 2055, alltså ungefär 40 år efter brons tillkomst. Det är en hiskeligt lång tid och världen då kommer att vara en till delar annan än den är i dag.
Vi som är födda kring 1980 erbjuds här en tankeställare, om vi inte redan har fått den. Ungefär 40 år innan vår födelse startade nämligen andra världskriget, i en tid som var helt annorlunda mot hur den såg ut när vi kom till världen. Det kan kännas som avlägset att tänka på världskrig, nazister som tågade genom Sverige, misär och koncentrationsläger. Det måste ha varit extremt länge sedan. Eller?
Saken är den att det inte är det. Vi är nu drygt 40 år efter vår födelse, lika lång tid som det är mellan förintelsen och vår barndom. Det ger perspektiv på livet, på årens längd och hur mycket som kan hända under en sådan tidsperiod. Det har hänt enormt mycket under våra liv, mest åt det positiva hållet i vår nära omgivning. Berlinmurens fall. Demokratisering av stora delar av världen. Internet. Smarta telefoner. Sjukvårdens utveckling. Vaccin
Slutsatsen av denna perspektivresa är att vi lugnt kan fortsätta att betala en femma då och då för att färdas över Motalabron. Om det blir under de kommande 35 eller 40 åren kvittar. Lever vi ens efter det? Åker vi ens bil? I det lite större perspektivet kommer avgifterna att fortsätta som i dag under en väldigt lång tidsperiod. Det är inget konstigt med det. Generellt fungerar systemet med broavgifter bra, med tanke på vad vi resenärer får för pengarna rent tidsmässigt.
Det som däremot är betydligt mer störande redan i nuet är de ohemult höga förseningsavgifter som staten tar ut för en eventuell försenad femkrona för passagen. Som det ofta påpekas av kritiker skulle en förseningsavgift på flera hundra kronor från privata företag i ett sådant läge ha klassificerats som ocker, utifrån skuldens och straffavgiftens storlek. Rent lurendrejeri.
Autogiro är ett smidigt sätt att betala, kontrar skeptikerna med. Lösningen baseras då på att pengar ska gå i väg från konton automatiskt när det behövs. Problemet är bara att förutsägbarheten i autogiro är obefintlig, eftersom vi som konsumenter i förväg inte kan få någon som helst rimlig översikt över kommande dragningar. Olyckan kan vara framme och vips, så är straffavgiften tillbaka.
Men vad gör väl det om 40 år?