Statistiska centralbyrån (SCB) har nyligen presenterat statistik som visar hur många ledamöter i landets kommunfullmäktige som har hoppat av sina uppdrag under mandatperioden 2018-2022. Totalt var det mer än var femte ledamot som av olika skäl lämnade sin post. Det är en marginell skillnad mot den föregående mandatperioden, men trots det finns det saker att notera på det lokala planet.
Det mest noterbara är det som MVT skrev om häromdagen, nämligen att Motala föga smickrande slår personligt rekord i avhopp. Motala återfinns på en femteplats i landet med 37% avhopp, vilket enligt SCB:s siffror innebär att mer än var tredje ledamot har hoppat av under fyra år. Procentuellt sett toppar Fagersta statistiken med 46% avhoppade ledamöter.
Sett till Motala innebär det 26 personer, varav hela tio från Moderaterna. Med tanke på turbulensen i partiet med bland annat avhoppade kommunalråd och hård kritik kring hur kvinnor har behandlats internt är det sett i backspegeln inte särskilt förvånande.
Vadstena ligger på en mer rimlig nivå, med totalt elva avhopp från fullmäktige under de fyra senaste åren. En viss omsättning är naturlig, utifrån att människor rör på sig i livet eller dessvärre avlider. Därför fascinerar det att vissa kommuner håller omsättningen på någon enstaka procent, med Köping som trognast i klassen med sina ynka två procent avhoppade ledamöter. Hur är det ens möjligt?
Omsättningen i Motala blir förhoppningsvis inte lika dramatisk framåt. Fullmäktiges ordförande Nils-Ingvar Graan (KD) nämner ”stämning i partigrupperna och stämningen i fullmäktige” som potentiella orsaker till historiens utfall. Det är intressant att konstatera, inte minst eftersom han själv har en positiv och humoristisk grundton i mycket av sin framtoning. Hans humör borde rimligtvis kunna smitta av sig på fler personer.
I Motalas politiska värld finns djupa motsättningar, som inte sällan leder till konfrontation i stället för gemensamma lösningar. Gång på gång dyker det upp, nu senast kring Platens eventuella bolagisering. Det finns ett antal gamla och nya surdegar där de olika konstellationerna verkligen inte kan komma överens. Frågan är om de ens vill det?
Det är i och för sig inte unikt för just Motala, men det säger någonting att en relativt stor andel av utbildningen för kommunens nya politiker handlade om hur man beter sig mot varandra och hur man agerar i sociala medier. Att frågorna tas upp är mycket bra med tanke på historien, men det är bedrövligt att det ska behövas.