Ledare: Fler ADHD-diagnoser behövs i förorten

Barn med ADHD löper större risk att bli gängkriminella. Särskilt om de får diagnosen sent. Dels på grund av den högre grad av impulsivitet som är ett av symtomen, men även för att barn med odiagnosticerad ADHD löper större risk att inte klara av skolan – och barn som inte klarar skolan blir i större utsträckning kriminella.

Barn och ungdomspsykiatrin, BUP, är en av frontlinjerna i kampen mot gängkriminaliteten, och en av de enskilt viktigaste förebyggande åtgärderna. Ändå har debatten om förebyggande insatser kommit att kretsa kring socialtjänsten – även det en viktig aktör, men inte ensam om att spela stor roll för att hindra att unga i utsatta områden väljer brottets bana. Det nära på ständiga krisläget som råder i vårdkedjan inom psykiatrin för barn och unga behöver brytas.

I Stockholm pågår just nu en omorganisering, 16 BUP-mottagningar ska bli 9. Trots att läkare varnar för att många patienter inte kommer klara av förändringen, när mottagningar i utsatta områden läggs ner (SvD 25/7). Barn som i stor utsträckning saknar SL-kort, vars föräldrar inte har samma möjlighet att följa med till vårdbesök, lämnas i sticket. Syftet med omorganisationen är att större mottagningar ska göra det lättare att rekrytera. I Stockholm, liksom på de flesta håll i landet, dras barn- och ungdomspsykiatrin med personalbrist som är en bidragande orsak till det ständiga problemet med långa köer. Det är ett problem som varit känt länge, och som behöver åtgärdas för att alla barn och unga ska kunna få den hjälp de behöver.

Redan idag finns stor ojämlikhet i gruppen som söker sig till BUP. Barn med utlandsfödda föräldrar får exempelvis färre ADHD-diagnoser (SVT 30/3 -21). Bland barn med två utrikes födda föräldrar ställs diagnos hälften så ofta. En förklaring är attityder bland invandrargrupper; många har med sig en avig inställning mot psykiatrin från hemlandet. Det är inte ovanligt att helt enkelt inte vilja att ens barn ska utredas. När det ökade antalet ställda diagnoser – och eventuell överdiagnosticering – diskuteras är det värt att minnas att det fortfarande är många barn som skulle gagnas av en diagnos som inte får hjälpen de behöver av psykiatrin.

Därför behöver vården kunna arbeta både förtroendebyggande och utbildande, för att bekämpa förlegade attityder som gör att säkert välmenande föräldrar nekar sina barn hjälp. Vården behöver finnas nära för att sådant arbete ska kunna ske och fungera.

För att det ska fungera behöver man dock komma till bukt med själva grundproblemet: den skriande personalbristen. Att organisera om vårdkedjan för att avlasta BUP genom att låta lindriga tillstånd skötas av primärvården kan vara en lösning. Förutsatt att vårdcentralerna får tillräckligt med resurser för att möta lindrigare ångest och depressionsproblematik, kan det ge utrymme inom BUP för den resursintensiva utredningsverksamheten.

Kanske behövs även riktade satsningar på BUP i utsatta områden, för att säkra tillgången till vård för barnen som behöver det som bäst. I Sveriges förorter finns många barn för vilka brist på hjälp riskerar bli en dödsdom, men där en ADHD-diagnos ställd i rätt tid kan innebära en biljett till ett anständigt liv.