Den mänskliga nyfikenheten kring sexualitet är ett naturligt inslag som människor tidigt i livet måste lära sig att hantera. Det kan diskuteras vid vilken ålder det är lämpligt att börja ta i frågan, men i rätt form är det fullt möjligt att redan i tidiga år introducera barn och unga i den dittills okända världen av reproduktion och intimt samspel.
Om inte ämnet tas upp kommer barnen själva att hitta andra vägar att lära sig. I och med att pornografin är så pass tillgänglig som den är blir den en lätt väg till att studera just sexualitet. Beroende på karaktären av innehållet kan det vara mer eller mindre lämpligt att börja forma sin sexuella identitet på detta sätt. Det vore betydligt bättre om introduktionen kunde göras på ett mer nyanserat och förberett sätt. Där har föräldrar och andra vuxna en stor roll att spela.
Den senaste tiden har porrfilter i skolan diskuterats på olika nivåer, bland annat i riksdagen där ett förslag om just detta har röstats ner. Men om filter skulle vara norm, varför skulle gränsdragningen stanna vid sexuella aktiviteter? Vilka andra saker skulle komma att filtreras bort för att vi inte orkar fostra våra barn? Våld? Alkohol? Spel och dobbel? Politiska åsikter?
Innehållsfilter är till synes snabba lösningar på ett knepigt problem, men i själva verket är det endast en klumpig motåtgärd som inte träffar målet. I stället skapas andra negativa effekter. Grundproblemet är i själva verket att barnen inte kan hantera situationen med tillgänglig information om känsliga ämnen. Dessutom kan den som verkligen vill komma åt porren ändå ta sig runt filtren. Underskatta inte ungdomars kompetens och kreativitet.
Ofta hörs också klagomål på smarta telefoner och sociala medier, som sägs fördärva livet för människor och locka fram det sämsta ur dem. Vissa tror i dessa fall att mobilförbud är en lösning, men det är en felaktig slutsats. Det är inte verktygen som är boven i dramat, de tydliggör bara symptomen. Grundproblemet här är att människorna bakom skärmarna inte kan hantera den ständiga tillgängligheten hos telefonen eller inte respekterar andra människor på nätet.
Förbud eller tvång är ingen lösning, varken kring att hantera pornografi eller smarta telefoner. Det krävs betydlig mer arbete än så för att nå en långsiktig framgång. Det handlar om att våga ta tag i och diskutera knepiga frågor som människors sexualitet och hur vi ska bete oss mot varandra – både i den analoga och i den digitala världen.
Låt oss vara tydliga. Barn ska inte behöva utsättas för oönskad pornografi. Barn ska inte kränkas, varken på eller utanför nätet. För att komma dit måste vi prata med varandra om de svåra frågorna, i stället för att förbjuda verktyg och dölja symptom. Vi måste våga prata om värderingar, om jämställdhet, om mänsklig interaktion och om varje människas rätt att vara sig själv.
Först då kan vi komma åt roten till det onda och göra något åt problemen, i stället för att panikartat angripa symptomen.