För alla som har ett fungerande luktsinne kan doften av nylagad mat bidra starkt till en positiv upplevelse av vardagens potentiella guldkorn, måltiderna. Delaktighet i och närhet till kokkonstens ädla hantverk förgyller också vardagen för både barn och årsrika, vilket gör att närlagad mat är ett återkommande önskemål från personer inom många olika verksamheter. I Motala går däremot utvecklingen åt motsatt håll, vilket innebär att de styrande politikerna går emot sina egna beslut.
Mat berör. Det kan både föräldrar inom barnomsorg och skola, samt anhöriga till personer inom äldrevården skriva under på. I skolans värld krävs energi för att barnen ska orka med dagarna och kunna inhämta den kunskap som ska bära dem under resten av livet. I äldreomsorgens värld kan måltiderna många gånger vara dagens höjdpunkt för den sociala själen, för näsan, för ögonen och för smaklökarna. Att dessutom ha närhet till den plats där maten tillagas är av stort värde, pedagogiskt eller för livskvaliteten.
För några år sedan lovade den styrande majoriteten i Solidariskt Motala därför att maten i kommunens verksamheter skulle lagas närmare barnen och närmare de äldre i vardagen. Ett enigt kommunfullmäktige klubbade igenom en kostpolicy som skulle svara upp mot detta löfte. Utvecklingen gick därefter åt rätt håll under några år, men en kovändning är på väg inom viktiga delar av verksamheten.
Att socialnämnden i Motala har ekonomiska problem är ingen nyhet längre, snarare en följetong som vid det här laget har fått alldeles för många kapitel. Många olika insatser har gjorts och åtgärder har vidtagits, med varierande framgång. Den senaste i raden av försöken att strama åt ekonomin är som MVT tidigare i veckan har rapporterat om att inom äldreomsorgen lägga ner lokala kök och ersätta dem med transport av centralt tillagad mat.
Det råder ingen tvekan om att det är pengarna som styr i frågan, även om det från nämndens ordförande Anne-Lie Liljedahl (S) även hänvisas till behov av en samlad kompetens inom området nutrition och näring. Det låter dock mer som ett svepskäl, då det även går att argumentera för det motsatta agerandet. Ju närmare individen matlagningen kommer och ju större kunskap personalen har om varje individs preferenser och förutsättningar, desto bättre matlust och desto bättre näringsintag.
”Jag tror inte att den här lösningen blir sämre” säger Liljedahl, men många personer i och omkring äldrevården är av den rakt motsatta åsikten. Kritiken är öppen från kommunens kostchef Margareta af Trolle, som inte skräder orden. ”Det här är väldigt synd och jag är besviken” är en skarp formulering och så tydliga protester från en ansvarig tjänsteperson är högst anmärkningsvärt. Situationen kommer garanterat att bli sämre, därom råder inget tvivel hos övriga förutom nämndens ordförande.
Försämringen inom området närlagad mat inom äldreomsorgen är inget annat än ett brutet löfte från Motala kommuns politiska majoritet, ett brutet löfte som lämnar en fadd eftersmak inför den annalkande valrörelsen.