Vi bryr oss inte om opinionsundersökningar, brukar det heta när politiker får kommentera resultaten. Åtminstone om det går dåligt för den som tillfrågas. Det är sant att det är valresultatet som räknas, och i juni 2020 är det av allt att döma långt till nästa val.

Men om valresultatet är pengar på banken så är nivån i en opinionsmätning kontanter i plånboken: det är inget bra tecken att de tar slut, och det kan försvåra vardagen rejält. Det är så man bör betrakta Statistiska Centralbyråns stora partisympatiundersökning (8/6), där Socialdemokraterna går kraftigt framåt – till 33,7 procent – och både Centerpartiet och Liberalerna backar till 6,0 respektive 3,3 procent. 

I praktiken är det politiskt kapital som rinner iväg från C och L. Januarisamarbetet har sedan inledningen präglats av att S innehar regeringsmakten på nåder, och därför tvingas vara den som ger mest – ibland allt – i förhandlingarna. 

Dynamiken har förstärkts av att Liberalerna under Nyamko Sabuni blivit än mer kritiska och aggressiva, men den vänds upp och ner av S opinionsmässiga avancemang. Det är svårt att hota Stefan Löfven med regeringskris och nyval när han gör sina bästa mätningar på många år, samtidigt som L har en bit upp till riksdagsspärren. Plötsligt vågar Socialdemokraterna till och med ta ton i frågan om reformerat anställningsskydd – häromveckan undergrävde både statsministern och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) utredningen – som är en av de liberala partiernas viktigaste segrar. 

Ett viktigt argument för januariöverenskommelsen, C och L:s relativa styrka och hårda grepp om S, försvagas därmed. Tanken var att Stefan Löfven skulle få regeringsmakten i utbyte mot liberal politik. Inte att S ska kunna välja och vraka bland reformer och plocka ut dem de kan leva med. Under mandatperioden ska den infekterade frågan om friare hyressättning lösas, samtidigt som reformer för en mer flexibel arbetsmarknad ska sjösättas. Blir resultaten så goda som C och tänkt sig?

Opinionen är en flyktig älskare. Kritiken mot regeringens hantering av coronakrisen tilltar – även från C och L – och kan snabbt driva ner S på lägre nivåer igen. När saker återgår till någon slags normalitet lär även socialdemokratins långsiktiga trend göra det. Frågan är hur många liberala reformer de stoppat eller urholkat innan dess.