Vilka är det egentligen som är rebellerna inom Socialdemokraterna i Vadstena? Är det de sex ledamöterna som inte står bakom att den tidigare majoriteten bestående av M och S har splittrats? Eller är det de två ledande politikerna som initierade det hela, men bevisligen inte hade partiet bakom sig när det väl hettade till?
Utan att själv ha varit involverad är det svårt att veta hur pass toppstyrt S i Vadstena har varit historiskt sett. Utifrån den senaste tidens händelser framstår det i varje fall som att ordföranden Anders Hedeborg och kommunstyrelsens vice ordförande Karolina Hoff kanske trodde att partilojalitet skulle räcka.
Drog duon en riktig rövare? Spelade de ett högt spel och sitter nu ensamma kvar med Svarte Petter? I så fall har de nog tappat hakan, toppstyrning fungerade inte. Det fanns gränser för partilojaliteten.
Eller trodde de att övriga partiet stod bakom splittringen? Blev de totalt överraskade när så inte var fallet? I så fall har de nog också tappat hakan, kommunikationen med kollegorna fungerade inte.
”Den interna splittringen inom partiet kommer inte att vara för evigt” förutspådde undertecknad nyligen. Det kommer den så klart inte att göra, men det som nu utspelar sig inför öppen S-ridå är ett internt kaos utan dess like i modern, lokal politisk historia. Till och med värre än vad det först framstod som.
Splittringen inom S är ett fascinerande ämne i sig. Samtidigt leder situationen med att de sex S-rebeller (?) som nu ansluter sig till den historiska ärkefienden M till att de blir beroende av stöd från ytterligare ett parti.
Kommunfullmäktige i Vadstena har totalt 35 mandat, vilket innebär att det krävs 18 mandat för att bilda en majoritet. Det största partiet M bidrar med elva mandat och de får fortsatt sällskap av sex av de åtta S-ledamöterna. Det summerar till 17 mandat, vilket alltså är ett för lite för att bilda en majoritet.
Varför valet föll på just Kristdemokraterna, med sitt enda mandat, går det också att spekulera kring. M och KD står ofta varandra nära, vilket antagligen har bidragit. Miljöpartiet och Centerpartiet med var sitt mandat hade också kunnat vara aktuella. Spekulationerna får fortsätta en annan gång.
Det kan avslutningsvis konstateras att det politiska livet i Vadstena aldrig upphör att fascinera. Det är bara att tacka och ta emot, men det är sannerligen inte lätt för en ledarskribent att försöka analysera varför det blir som det blir, när inte ens de inblandade själva verkar förstå det.