Julhelgen är avklarad och vi befinner oss i mellandagarna. För vissa betyder det att vara tillbaka i vardagen med arbete och sysslor, för vissa är det fortsatt shopping i realisationsyran som hägrar, medan det för andra innebär en stunds ledighet och en liten andningspaus mellan julstök och nyårsfirande. Oavsett situation kan det ändå passa med en stunds reflektion.
Julen är en högtid där många av oss väljer att umgås med människor vi tycker om. Vi väljer också att på olika sätt dela med oss av det vi har. Konsumtionen i julhandeln slår nya rekord år efter år och det överflöd som många bevisligen lever i är verkligt. Ekonomin tuffar på i hög fart. Den systemkollaps som domedagsprofeterna talar om lyser med sin frånvaro i vintermörkret.
Samtidigt finns det andra bilder av verkligheten. Människor som vrider och vänder på varje surt intjänad eller desperat ihopskrapad krona. Människor som inte vet var de kommer att tillbringa sin nästa natt eller om den ens kommer att innebära tak över huvudet. Människor som oroar sig för om de kommer att hinna i tid till förlossningen eller om polisen kommer att dyka upp när det verkligen behövs. Det är också verkligt.
När vi kommer tillbaka till vardagen igen efter helger och firande finns det ändå olika saker som många av oss kan bidra med för att göra världen till en bättre plats. Det behöver inte kräva stora uppoffringar, kanske inte ens en enda krona, men det kräver en tanke och framför allt en vilja att bidra. Skalan rymmer allt från att bjuda en okänd människa på ett varmt leende eller ett vänligt ord till att finansiera ett okänt barns uppväxt och skolgång.
Ett uppenbart sätt att hjälpa andra människor är att donera blod, att dela med sig av den vätska som gör det möjligt för oss lyckligt lottade att leva. Vissa människor har ett ständigt behov av att andra osjälviskt delar med sig av blod, men även vi vanliga dödliga kan råka ut för olyckor som innebär en situation där vi också behöver förstärkning i blodomloppet. Om det inte hade funnits givare hade livet varit mycket svårare att bevara.
Nu är det så att alla inte kan eller får ge blod, men att så många som möjligt faktiskt aktivt gör det är en viktig handling. Varje år är det över 200 000 personer som donerar blod i Sverige och ungefär hälften så många tar emot blod. Det är berörande siffror, men situationen kan bli betydligt bättre.
Ännu fler borde kunna dela med sig av sitt blod, fler än de blott tre procent av den berörda befolkningen som gör det. Det är enkelt, snabbt och kostar inte en krona. Tvärtom ges givaren både själslig och materiell belöning. Därtill får givaren en kontroll av blodvärden och vissa sjukdomar, vilket borde ge en extra trygghet.
Den som inte vill (eller kan) dela med sig av sitt blod är i sin fulla rätt att inte göra det. I dessa fall finns det många andra sätt att göra nytta för medmänniskor. Gåvor, fadderbarn, prenumerationer, lotter eller vad det nu må vara – väldigt många av oss kan bidra i det lilla. Låt detta bli ditt nyårslöfte, att försöka dela med dig av det du kan till andra som behöver din hjälp. Blod, eller någonting annat. Du väljer.