I slutet av april 2019 inledde räddningstjänsten en insats i den svårtillgängliga terrängen omkring Tjällmo och Godegård i de norra delarna av Motala kommun. Branden skulle därefter pågå länge i olika omgångar innan den slutligen var under kontroll. Vattenbombning, evakuering, stabsläge och eftersläckning var högaktuella ord.
Insatserna som genomfördes från brandmän och annan räddningspersonal under dessa dagar var enastående. Det engagemang som visades från lokalbefolkningen var också imponerande att ta del av, likaså de insatser kring användning av geodata som bidrog till att lösa situationen.
Släckningen hade aldrig varit möjlig att genomföra utan ett större samarbete med andra räddningstjänster, utöver den som fanns i Motala och Vadstena. Andra näraliggande kollegor bidrog på olika sätt, men det uppstod samtidigt bränder på andra håll som gjorde att personalen därifrån var tvungen att först se om sitt eget hus.
Nu är inte syftet med denna ledare att gå in på en djup analys av vad som hände och vem som hjälpte vem i historien. Syftet är i stället att blicka framåt och fundera på de två huvudalternativ som Motala och Vadstena har framför sig när det gäller räddningstjänsten. Samarbeta mer med andra eller stå självständiga.
Fem kommuner i östra och centrala Östergötland ingår i dag i Räddningstjänsten Östra Götaland (RTÖG), ett kommunförbund som ska skapa bättre förutsättningar för samordning och en långsiktigt hållbar räddningstjänst. Just nu är RTÖG på turné för att informera de övriga kommunerna i länet om att dörren står öppen för att ta steget in om de så önskar, men snart stängs dörren igen för ett antal år framöver.
Den som tar en snabb titt på frågan kan tycka att Motala och Vadstena tillsammans borde kunna klara sig med en egen räddningstjänst, men det är tyvärr inte så enkelt. Inte ens om hela Östergötlands kommuner skulle gå ihop i ett förbund skulle den totala storleken nå upp till det som nationella utredningar har kommit fram till vore hållbart i längden.
Det kanske inte är nödvändigt att nå riktigt till den nivån, men det borde ligga i Motala och Vadstenas starka intresse att formellt och mer omfattande ingå i en större helhet för att skydda sina invånare. Historien har med stor tydlighet visat att småskalighet inte fungerar när det gäller räddningstjänsten. Med det sagt måste även lokalkännedom och lokal närvaro vara en del av helheten, men att stå ensam framöver är inte att vara stark. Det är bara att stå ensam.