Nyligen aviserades en rejäl skattehöjning inför år 2020 av den styrande koalitionen i Region Östergötland, bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. Detta har med rätta kritiserats hårt från olika företrädare för oppositionen.
Skattehöjningen på 85 öre på varje intjänad hundralapp är stor och påverkar mångas privatekonomi negativt. Att ta in skatt är en ansvarsfull uppgift som ska tas på största allvar. Allmänhetens pengar ska förvaltas med ansvar och respekt, vilket gör att varje enskild höjning av konfiskerandet av invånarnas ekonomiska medel ska övervägas ordentligt.
Även om det inte är någon ursäkt eller orsak att höja skatten ska det konstateras att Region Östergötland i dagsläget har Sveriges lägsta landstingsskatt med 10,70 procent. Efter höjningen till 11,55 procent hamnar nivån på en genomsnittlig nivå sett till hela landet. Länge har regionen varit relativt effektiv ekonomiskt sett och har dessutom hanterat situationen med pensionsskulden i det närmaste föredömligt. Bäst i Sverige.
Att en skattehöjning nu aviseras bör egentligen inte vara någon större överraskning för den som har följt den allmänna ekonomiska utvecklingen i offentliga verksamheter. Befolkningen överlever sjukdomar i allt högre grad, blir allt äldre och behöver mer vård. Vården i sig blir dessutom allt mer avancerad och därmed också dyrare. Detta matchas inte av en motsvarande intäktsökning, vilket är kärnan till den försämrade ekonomin.
För en liberal svider skattehöjningen i Region Östergötland. En höjd skattenivå innebär mindre frihet för individen, vilket måste kunna underbyggas. Inskränkningen måste vägas mot den förväntade positiva effekten av de tillförda resurserna. Skatt är inte definitionsmässigt av ondo, men måste motiveras och det är långt ifrån en lätt uppgift.
Även den liberal som motsätter sig den planerade skattehöjningen hamnar i bryderier. Situationen var i praktiken sådan att det fanns en majoritet för en skattehöjning i regionfullmäktige, oavsett hur L hade agerat. En skattekonflikt inom koalitionen hade därför sannolikt inneburit en tappad maktposition till förmån för Vänsterpartiet, samtidigt som en skattehöjning ändå hade tillkommit. Det hade varit en dubbel förlust.
De ungefär 850 miljoner kronor som skattehöjningen medför är ingen mirakelkur som kommer att lösa den långsiktiga situationen. Även om tillskottet är mycket välbehövligt för den dagliga verksamheten krävs det mycket mer arbete för att skapa en långsiktigt hållbar situation.
Både inom och utom den styrande koalitionen måste det finnas blåslampor som ser till att ansvariga måste hitta nya lösningar i form av strategier och åtgärdspaket. Effektiviseringar, prioriteringar och besparingar är nödvändiga. Den värdefulla personal som finns måste få rimliga arbetsvillkor, både för människornas skull och för ekonomins skull. Att anlita stafettpersonal för att lösa akuta problem som dyker upp gång på gång är inte hållbart.
Det är tuffa tider i regionen. Det kräver tuffa åtgärder. Nu är det upp till bevis för koalitionen att leverera lösningar under de kommande åren, annars kommer det bakslag vid nästa val.