Jämställdhet är ett viktigt område att bevaka. Därför är det glädjande att företrädare för Konsensus i Vadstena i en insändare i dag lyfter upp frågan om hur olika kön uppfattas, beter sig och förväntas bete sig. Däremot måste man se helheten, inte bara vissa delar.
I insändaren framförs flera viktiga aspekter. En av dem är att media har en viktig uppgift i att skildra verkligheten. Det är korrekt, och det är också detta som har gjorts på ledarplats. Männen har dominerat och dominerar fortfarande i Vadstenas politiska liv. Det förändras inte bara för att könsfördelningen var jämn på scenen denna gång, eller om talartiden hade varit jämnt fördelad – vilket den inte var. Vissa tog mer plats, andra tog mindre plats.
Att en liberal aktör som MVT på ledarplats aktivt skulle förminska kvinnor är felaktigt. Ledarsidan beskriver däremot hur verkligheten ser ut. Det är ett faktum att det finns en tydlig obalans mellan könen i Vadstenas politik. Sett i backspegeln har Vadstena länge varit ett ”gubbvälde” där starka män har dominerat kraftigt. Inte minst därför var det glädjande att se fler kvinnor på scenen i Vadstenas utfrågning, till skillnad från vid tidigare tillfällen där enbart män har deltagit.
Jämställdhet handlar dock inte bara om kvantitet. Det handlar desto mer om kvalitet. I den nuvarande majoriteten finns två mycket starka och erfarna politiker i Anders Hedeborg (S) och Arne Sjöberg (M). Att Malin Granlund-Feldt (MP) försvann i debatten bakom denna duo är inte förvånande. Det hade hänt i princip vem som helst, oavsett kön. Det har ingenting med förminskning av kvinnor att göra, utan är just en skildring av verkligheten.
Konsensus representanter är selektiva i sin beskrivning av de omdömen som gavs. Män gavs även epitet som ”obekväm” och ”tänkare”, vilket inte nödvändigtvis är klassiskt maskulina. Pinfärska Susanna Makstin (L) beskrevs som ”försiktig nykomling”, vilket är rimligt för en debutant – oavsett kön.
Frida Edholm (Kons) visade upp ett välkommet självförtroende och en kaxighet som Vadstenas politiska liv behöver. Egenskaperna ”kaxig, konfliktsökande” är allt annat än klassiskt feminina. Beskrivningen ”kaxig” är avsedd att vara positiv, då en kaxighet hos en uppstickare är starkt bidragande till framgång. Hur ska man annars beskriva ambitionen att få egen majoritet i nästa val?
Den konfliktsökande och orädda inställningen visade sig tydligt mot de andra två stora partierna M och S, där det flera gånger hettade till i debatten. För att agera på detta vis krävs mod. Det finns inte heller någon motsägelse mot de två egenskaperna ovan och de i insändaren framförda ditona: engagerad, kunnig och resultatinriktad. Snarare tvärtom.
Ledarsidan har i sammanhanget också i motsvarande form skildrat Motalas ledande kvinnor Camilla Egberth (S) och Caroline Unéus (M) som ”starka”, ”stabila” och ”bäst”.
Det fina i kråksången är att du som läsare varken behöver köpa budskapet i insändaren eller i denna ledare, utan själv har möjlighet att bilda dig en uppfattning. Via MVT:s hemsida finns möjlighet att se utfrågningen med Vadstenas politiker när du vill, hur många gånger du vill. Hur upplever just du utfrågningen ur olika aspekter?