Under tisdagens kommunfullmäktige i Motala fanns bland annat en interpellation från Sverigedemokraternas Marcus Lejonqvist rörande svenska språket i äldreomsorgen på dagordningen. Mer specifikt handlar det om att partiet vill införa språktest inom äldreomsorgen även i Motala kommun.
Att svenska språket är viktigt för en lyckad integration är i dag en accepterad sanning hos många. Så har det dock inte alltid varit, exempelvis då Lars Leijonborg och dåvarande Folkpartiet inför valet 2002 drev att språktest skulle krävas för svenskt medborgarskap. Partiet anklagades för att ”fiska i grumliga vatten”, alltså att försöka locka väljare bland främlingsfientliga grupper.
20 år senare är det i dag många partier som står bakom ett språkkrav för medborgarskap, däribland Liberalerna. Vissa partier kräver till och med språkkrav för uppehållstillstånd, men det vore orimligt som ett generellt krav. Exempelvis för att det inte behövs inom vissa yrkesroller och för att det alltid kommer att finnas flyktingar som inte har förmågan att lära sig svenska på en sådan nivå. Att exkludera dessa grupper utifrån språkförmåga i svenska hade varit korkat och/eller omoraliskt.
Svenska språket är logiskt nog också viktigt för framgång inom äldreomsorgen, vilket genomsyrar svaret från socialnämndens ordförande Maths Andersson, Liberalerna. Av svaret framgår att förmågan att uttrycka sig väl i svenska, i både tal och skrift, redan är en del av bedömningsgrunderna i äldreomsorgens rekryteringsprocess.
Ett språktest blir därmed överflödigt som en blockerande barriär för anställning. Däremot kan språktester vara relevanta även hos befintlig personal, med syfte att identifiera behov av stöd och utbildningsinsatser för att svenska språket ska hålla en relevant nivå.
En aspekt som däremot ofta missas i sammanhanget är att även andra språk än svenska är meriterande inom äldreomsorgen. Redan i dag har andelen äldre med annan bakgrund än etnisk svensk ökat jämfört med tidigare och andelen lär öka mer framöver. Det är ett känt fenomen att exempelvis demens kan göra att senare inlärda språkkunskaper faller bort.
Modersmålet blir då helt avgörande för kommunikationen. Att i det läget ha personalgrupper med en varierad språkkunskap är en styrka, eftersom de har större möjlighet till kommunikation på den äldres villkor. Att bejaka det svenska språkets betydelse är korrekt, men glöm för den sakens skull inte bort den mångfald av andra språk som också tillför kompetens och ökar kvaliteten inom äldreomsorgen.