Mat. Ständigt skapar detta konfliktfyllda ämne debatt på både hög och låg nivå i stort och smått. Så gott som alla har en åsikt om mat. Mat i sig är en förutsättning för att väldigt mycket annat i livet ska kunna fungera, men mat har också ett egenvärde och kan om den används rätt förhöja livskvaliteten. Mat är i och med alla dessa aspekter mycket knepig att försöka styra.
I Motala kommun finns en övergripande kostpolicy som sätter ramarna för hur de kommunala verksamheterna ska hantera frågan om mat och i princip allting där omkring. I policys av detta slag är formuleringarna ofta svepande och hållna på en abstrakt nivå. Eller vad sägs om följande?
”Det ska serveras en god, vällagad och näringsrik mat”, ”måltiderna arrangeras med helhetssyn på miljö och bemötande”, ”en långsiktig hållbar utveckling som innefattar ekologiska, sociala och ekonomiska perspektiv”. Det är vackra formuleringar som förekommer, men de är inte lätta att leva upp till. Därför är det klokt att som bildningsnämnden och kostenheten nu har gjort, nämligen förtydliga för berörda verksamheter vad som gäller.
Det dokument som nu diskuteras innehåller en bra grundambition om att måltiden ska vara en av skoldagens höjdpunkter. Det innehåller också delar som ursprungsdeklarationer av råvaror, en ambition att minska andelen hel- och halvfabrikat, att matsvinnet ska minskas ytterligare, att minst en dag i veckan ska vara vegetarisk, samt att upphandlingar ska möjliggöra inköp av närodlade och närproducerade produkter. Det finns också ett klokt krav på ett matråd vid varje skola för att skapa en nödvändig delaktighet från eleverna.
Det finns även delar som inte är fullt så positiva och av många upplevs som provocerande. Det mest iögonfallande är förbudet mot kategorin ”sötsaker” i förskola, skola och fritidshem. Vad det innebär mer konkret framgår dock inte i sammanhanget.
Att läsk och godis omfattas borde vara uppenbart i sammanhanget, men hur kategoriseras typiskt söta saker som honungsmelon och jordgubbar med vispgrädde? Var går gränsen mellan godkänt matbröd och bannlysta kanelbullar? Är pepparkaksbak inför julen förbjudet?
Valet att förbjuda ”sötsaker” väcker fler frågor än det ger svar. Här vore det i stället för ett hårt förbud rimligare att använda en mjukare formulering som visar att man har förtroende för personalens förmåga att göra avvägningar inom området.
En liknande förbudsprincip används i direktiven till skolornas caféverksamheter. Ambitionen är i grunden god, men konsekvensanalysen brister sannolikt. Redan i dag brottas många skolor med problemet att eleverna under skoltid beger sig utanför skolområdet för att i närliggande affärer införskaffa det de vill ha. Inklusive socker. Beteendet är dåligt på flera sätt och borde motarbetas, ett totalförbud mot sötsaker är sannolikt kontraproduktivt i denna process.
På det hela taget är alltså förtydligandet av kostpolicyn en bra idé som gärna får förädlas och förtydligas ytterligare framöver. Samtidigt har den vissa delar som snarare skapar problem än bidrar till en förbättrad upplevelse och ett sunt förhållningssätt till föda av olika slag. Hetsjakten på sockerprodukter inom skolans ram lär i slutändan inte vara fruktbar.