Maraton är en extrem sport. Kroppsligt sett är utövarna, med sin uthållighet, fysiska ytterligheter. Detsamma kan sägas om den svenske maratonlöparen Mikael Ekvall och hans politiska hemvist.
Ekvall är en del av Sveriges trupp på friidrotts-VM i London. Han är även medlem i Kommunistiska partiet, en vänsterorganisation som på sin hemsida beskriver den liberala demokratin som ”kapitalets diktatur”. ”Vissa tycker det är konstigt att jag är kommunist, men jag tycker ofta de har fel bild av vad det betyder”, förklarade Ekvall nyligen i Göteborgs-Posten (GP, 6/8).
Alla vi som ryggar tillbaka inför kommunism har alltså ”fel bild av vad det betyder” att vara kommunist? Detta sägs av en representant för ett svenskt landslag och ambassadör för samlingsorganisationen Svenska löpare. Den enda följdfråga Ekvall får – om hans ”politiska åsikt” inte går emot den individualistiska maratonkulturen – är lika bedrövlig som hans sympatier.
Hur kan en svensk landslagsidrottare som öppet bekänner sig till en antidemokratisk politisk ideologi bara behöva förklara om hans kollektivistiska och illiberala inställning fungerar att springa VM-lopp med? Varför avkrävs han inget svar om den kommunistiska historiens offer – som kan räknas i tiotals miljoner – eller nuvarande regimers förtryck i exempelvis Kuba, Kina och Vietnam?
Kanske borde Ekvall över huvud taget inte springa i landslaget om det tjänar som plattform för hans antidemokratiska åsikter. Svenska friidrottsförbundets senaste verksamhetsplan från 2016 har inkludering som ledord, och målet är att sporten ska upplevas som öppen och välkomnande för alla. På vilket sätt främjar Ekvalls kommunistiska visioner den mångfald som förbundet arbetar för?
Löparen själv tycks förakta förbundet och sporten. I en intervju i den kommunistiska tidningen Proletären beklagar sig Ekvall över ”kommersialiseringen av idrotten” och sponsorpengarnas makt (24/8-16). Och att H&M sponsrar Sveriges OS-trupp uppskattas inte: ”Ett jävla skitföretag som utnyttjar barnarbete och suger ut arbetare i tredje världen.”
Hade Ekvall öppet stoltserat som sverigedemokrat hade han med största sannolikhet inte fått löpa maratonlopp utan medialt gatlopp. Frågan är varför samma sak inte gäller för Sveriges landslagskommunister.