Att ha ett arbete är i dag inte alla förunnat. Att ha ett arbete som skapar trivsel, gemenskap, mening och glädje är ännu färre förunnat, men är likväl något att sträva efter. En del i den processen är att ha rimliga arbetstider och förutsättningar att göra ett gott arbete, annars blir individerna olyckliga och deras resultat misslyckat. I dag avslutas MVT:s trio artiklar där äldreomsorgen i Motala kommun har granskats och blivit hårt kritiserat.
De delade turerna inom äldreomsorgen och hemtjänsten, där de anställda tvingas till oavlönade pauser mellan två pass, är ett otyg. Helgarbete är däremot ett måste i den här typen av arbete, men efter lång kamp verkade personalen relativt nöjd med villkoren. Ända tills förändringen med arbete varannan helg var ett faktum. Ända tills de konstaterade att de åter igen har blivit överkörda. Ända tills beslut om att inga vikarier sätts in. Ända tills de inser att de äldre får en sämre service.
Från 5 januari förväntas ett nytt schema gälla. Ingen bland fotfolket har sett det, ingen har fått vara med och påverka. Det är en i praktiken bedrövlig personalpolitik som visas upp, oavsett om nu diskussionerna kring resursfördelning och behovet av mer pengar faktiskt är relevanta. Det är också en bedrövlig situation för de äldre och behövande som visas upp i MVT:s artikelserie.
Hade någonting liknande inträffat i en manligt dominerad bransch hade strejkvarslet kommit med vändande post. Så sker inte här, eftersom den kvinnligt dominerade äldreomsorgen inte kan lägga ner sitt arbete. Det är personalen alldeles för lojal för och det är inte tillåtet, bland annat för att effekterna skulle bli fullständigt orimliga.
Man skulle kunna tänka sig att socialdemokratin, som i högsta grad har ett ideologiskt arv att stå upp för, borde kunna stå bakom den problembeskrivning som de anställda inom Motala kommuns äldreomsorg redovisar. Så är inte fallet. Det är beklämmande att läsa om att det ska ”bevisas” att mer pengar behövs. Borde inte det vara uppenbart utifrån de berättelser som har redovisats att någonting är allvarligt fel? Borde det inte vara uppenbart att det behövs mer resurser för att få en, ur fler aspekter, väl fungerande verksamhet?
Socialnämndens ordförande Anne-Lie Liljedahl (S) säger bland annat att man måste jobba ”så effektivt som möjligt” för att kunna begära mer pengar. Frågan är bara vad innebörden av ordet ”effektivt” är. Åtgärder som leder till sjukskrivningar, vantrivsel, ilska och misskötsel är garanterat inte effektiva i längden, även om de ekonomiskt kan vara effektiva på kort sikt. Det må vara hårda ord som förs fram både från personalen och från ledarsidan, men de är motiverade. Sista ordet är garanterat inte sagt i kampen för drägliga arbetsvillkor även inom äldreomsorgen.