Förra veckan publicerade MVT en jämförelse av de två alternativen som numera finns att välja på för att ta sig mellan trafikplats Motala Södra och Motala Centrum. Den klassiska rutten via Storgatan, Drottninggatan och Vadstenavägen ställdes mot den nya som använder sig av riksväg 50 över bron. Även om den vetenskapliga höjden i undersökningen inte är påtaglig är resultatet intressant, precis som diskussionen som har dykt upp i jämförelsens kölvatten.
En fråga som har ställts är om Motalaborna ska behöva betala för bron? Den frågeställningen är på tok för förenklad och missvisande. Motala har givetvis ett delansvar för trafiksituationen i sitt närområde, men varken Motala kommun eller dess invånare står för största kostnaden. Samhället och de som nyttjar bron kommer att betala den största delen, inte Motalaborna i allmänhet.
Den blygsamma kostnaden på fem kronor för en personbilsöverfart på bron är lätt hemräknad, bland annat beroende på sänkt bränslekostnad. Skillnaden i avstånd är ungefär 2,5 kilometer till brons fördel. Enbart den längre sträckan, räknat på en genomsnittlig bränsleförbrukning på 0,75 liter bensin per mil vid blandad körning, ger drygt ett par kronor extra i kostnad för genomfarten.
Lägg därtill lägre hastighet, trafikljus och köer så ökar förbrukningen avsevärt. Inte ens det just nu anmärkningsvärt låga oljepriset kan hålla skillnaden nere. Nästa fråga i sammanhanget är vad sex minuter av din tid är värd? Det varierar från person till person och från tillfälle till tillfälle, men vid en timlön av 150 kr är varje sexminutare värd sisådär 10 kr efter skatt. Det ger en indikation.
Vid en fortsatt förändring av genomfarten i Motala, med nya cirkulationsplatser och andra inslag som ger rutten en karaktär av stadsgata, kommer skillnaden mellan de två alternativen att bli ännu tydligare. Det blir dumsnålt för både personbilar och lastbilar att välja genomfarten i stället för bron, om nu inte avsikten är att faktiskt ta sig in i Motala för att stanna.
En annan aspekt att ta hänsyn till är det förväntade minskade bullret för både boende och besökande i stadskärnan. I och med att tung trafik som avser att passera förbi Motala utan stopp nu inte tvingas in i staden bidrar på flera sätt till en förbättrad miljö. Denna positiva aspekt är lätt att missa i en diskussion som stirrar sig blind på resekostnader, och om nu trafikmönstret mot förmodan inte skulle förändras på detta sätt går det att införa förbud mot genomfart för tung trafik.
En relevant fråga som har ställts i sammanhanget är den om administrativa kostnader för hantering av fakturor på småbelopp. Rimligt är att ha en minimigräns i kostnad, exempelvis per år, för att en räkning ska skickas ut och motivera hantering, porto och miljöpåverkan. Här får MVT anledning att återkomma med en närmare granskning av hur saker och ting kommer att fungera i praktiken.