För snart ett decennium sedan presenterades de konkreta planerna på att förvandla en då död byggnad i Vadstenas hamn till ett levande objekt med liv och rörelse. Med tanke på dagens fokus på att producera nya bostäder och det helt unika läget borde intresset vara stort, vilket gör att det är ett misslyckande för alla inblandade parter att planerna befinner sig i ett dödläge.
Som första ort i landet kunde Söderköping under 2005 stoltsera med invigningen av Sveriges första silolägenheter, med ett tilltalande läge vid Göta kanal. De speciella bostäderna lockade människor från både när och fjärran och är i dag ett naturligt inslag som också får besökare att förtjust höja på ögonbrynen när de inser att det faktiskt är folk som bor högt där uppe i den gamla silon. Vilken utsikt de måste ha!
Intresset från Vadstena fanns redan i Söderköpings inledande skede och några år senare presenterades ett avtal mellan kommunen och två privata aktörer som skulle få siloprojektet i hamnen att flyga. Boendet och dess läge med utsikt över Vättern och Vadstena skulle bli något helt unikt, på många sätt. Ett helhetstänk med kompletterande villor och service fanns, vilket lockade intressenter.
Tiden har därefter tickat på utan att något konkret har hänt. Silon står kvar, hamnområdet är oförändrat och det skriks efter bostäder i Vadstena. Stort tålamod har visats från initiativtagarna, men det är på väg att ta slut. En stor möjlighet för Vadstena riskerar därmed att försvinna.
Från politiskt håll hävdar kommunalrådet Mats Wahrén (Kons) att avtalet som skrevs 2008 är ”uruselt”. Tonen är åtminstone i den externa kommunikationen rak och hård, kommunen kommer inte att agera och förhandlingsutrymmet verkar vara högst begränsat. Inte särskilt klädsamt för ett parti som söker konsensus, kan det tyckas.
Riktlinjerna som specificeras i dokumentet kan tyckas vara oklara i vissa delar. Samtidigt framgår det på ett, åtminstone för en icke-jurist, mycket tydligt sätt att kommunen via en överenskommelse daterad i mars 2009 har åtagit sig att färdigställa dels ett detaljplaneprogram och dels en miljökonsekvensanalys. Betalningen på 500 000 kr för intressenterna Nya Silon KB och KB Vadstenavillan avseende denna del av processen är också tydligt angiven.
Sören Niklasson, som är ansvarig för siloprojektet, hävdar utifrån detta att kommunen inte uppfyller vad den har lovat. Åsikterna går uppenbarligen isär. Utifrån den information som nu är känd förefaller det som att Niklassons kritik är motiverad. Kommunens åtagande i den första etappen av arbetet är att genomföra de två delar som finns redovisade – oavsett om det ekonomiskt är en dålig affär eller inte. Uppgifterna är inte utförda, trots att många år har förflutit.
Det är dags för Konsensus att göra skäl för sitt namn, genom att tillsammans med sina politiska samarbetspartners leverera det som kommunen har åtagit sig att göra. Om man nu inte avser att göra detta är det i stället läge att leverera någonting betydligt mer konkret än att klaga på ett uruselt avtal.