Tjänar man 35 000 kronor i månaden betalar man 11 000 kronor i arbetsgivaravgifter, 10 900 i kommunalskatt och 5 500 i moms och punktskatter. Jobbskatteavdraget ger 2 200 kronor i månaden. Summa summarum landar skatten i detta exempel på 25 300 kronor i månaden, vilket motsvarar 55 procent.
Det är mycket.
Men man får tillbaka mycket också, anser många. Det är sant, och alla från höger och vänster vill ”utveckla välfärden”. Moderaterna, det parti som fortfarande har störst rykte om sig att vilja sänka skatterna, presenterade på onsdagen (3/5) sitt budgetalternativ. I det ingår att sänka inkomstskatterna med 22 miljarder kronor per år , det mest omfattande förslaget sedan Alliansen gick till val på jobbskatteavdraget 2006.
Men det är egentligen inte särskilt radikalt. Totalt uppgick skatteintäkterna till stat, kommuner och landsting förra året till 1 920 miljarder kronor. Inkomstskatterna står för cirka 1 140 eller 60 procent av skatteintäkterna, skatt på konsumtion för 30 procent och kapitalskatter för 10 procent. Moderaternas skattesänkningar motsvarar alltså en procent av vad det offentliga tar in i skatt.
Det går inte att hävda att de vill ”avveckla” välfärden, vilket Socialdemokraterna nu påstår.
Det finns snarare en inbyggd logik i offentliga verksamheter att ropa efter höjd skatt när inte budgeten går ihop. Det är den enkla lösningen, i stället för att effektivisera eller spara. Men skattetrycket är redan högt i Sverige, 44 procent av BNP. Många menar också att skattetrycket kommer att behöva höjas till ännu högre nivåer för att klara en allt äldre befolkning och större efterfrågan på inte minst vård. Men det bygger på antagandet att det inte går att öka produktiviteten i välfärden.
Inget kunde vara mer fel. Tänk på hur digitaliseringen, artificiell intelligens och big data kommer att påverka hur vi lever våra liv. Se bara hur smarta telefoner och mobilt bank-ID möjliggör helt nya vägar in i vården. Hur IT-system kan börja kommunicera med varandra och samköra uppgifter. Hur lokalbokningar i kommunen kan göras enklare och göra att ytorna används mer effektivt. Hur samordningen mellan olika delar och aktörer i välfärdssektorn kan öka genom att alltmer knyts till individen istället för till de olika delarnas organisation.
Den offentliga sektorn ligger efter i fråga om digitaliseringen, men vi har börjat se ökade investeringar som syftar till att möta såväl medborgarnas vanor och behov som skattebetalarnas krav på att använda varje krona på bästa sätt. Nya företag inom e-hälsa ser dagens ljus och landstingen har yrvaket vaknat till liv i sina upphandlingar.
Konsultföretaget McKinsey har räknat ut att rätt digitalisering av vården kan sänka kostnaderna med 25 procent, eller 180 miljarder kronor årligen. Tur är väl det, för att hoppas på lägre skatter är mycket avlägset givet hur den politiska debatten just nu ser ut i Sverige.
Det borde gå att både sänka skatten och använda pengarna bättre. Metoderna finns viljan borde också göra det. (Liberala nyhetsbyrån)