Det händer mycket i det digitala landskapet och det är viktigt för olika beslutsfattare att förstå hur det påverkar oss. Vår värld har förändrats enormt under de senaste årtiondenas digitalisering och världen kommer aldrig att bli som förr. Tur är väl det, för det var inte bättre förr.
I undersökningen ”Svenskarna och internet” genomför Internetstiftelsen i Sverige (ISS) över 3 000 intervjuer som ligger till grund för resultatet. Frågor ställs kring många olika faktorer i vår digitala vardag och undersökningen redovisar många intressanta förändringar över tid. Bara på några få år kan det hända väldigt mycket med människors förutsättningar och/eller beteenden.
En slutsats som kan dras är att den digitala åldersklyftan på väg att försvinna, i takt med att internetvana människor blir äldre. I princip alla svenskar upp till 65 år använder internet och det kommer att följa med uppåt i åldrarna. Ålder är förvisso fortfarande en viktig faktor för nivån av internetanvändande, men ålder i sig är samtidigt ingen bra förklaringsfaktor till avhållsamhet.
Det finns nämligen andra faktorer att beakta. De som använder internet mer sällan eller inte alls är exempelvis i högre grad kvinnor, de har lägre hushållsinkomst och de bor oftare på landsbygden. För just landsbygden är tillgång till relevant internetuppkoppling, primärt bredband via fiber men även andra lösningar, fortfarande ett konkret problem. Fråga invånarna i Motala kommuns norra delar till exempel.
Det är utifrån undersökningens resultat väldigt viktigt att människor lyckas ta sig över tröskeln in i den uppkopplade världen. När de väl har börjat förstå kraften och möjligheterna som finns där är det nämligen ytterst få som därefter tar steget tillbaka till hur det var förr. Utanförskapet är normalt sett inte frivilligt, utan beror just på olika faktorer som rädsla, okunskap eller bristande tillgänglighet till internet.
Digitala verktyg gör också att olika generationer förenas. Även om populariteten hos Pokémon toppade under en begränsad tid lever fenomenet fortfarande kvar. Det förenar äldre och yngre i jakten på virtuella varelser, samtidigt som det genererar fysisk aktivitet och social interaktion över barriärer.
Fenomenet internet är här för att stanna. Som tidigare konstaterat måste den digitala infrastrukturen vara en naturlig del i samhällsbygget på samma sätt som el, vatten och avlopp. Att ha digital tillgång till hela världens information i fickan är i dag standard och något vi måste förhålla oss till. Samtidigt kan det ge problem, eftersom gränserna mellan arbetsliv och privatliv kan suddas ut. Detta kräver disciplin av användaren och en tydlighet från arbetsgivare, annars finns en risk för onödig stress utifrån kravet på tillgänglighet.
Hela 98 procent av svenskarna har i någon form tillgång till internet i hemmet, men bara 94 procent använder sig av det. Det glapp som finns är inte önskvärt, bland annat för att användningen av internet kan ge otroliga fördelar.
Detta gäller inte minst för de människor som känner sig ensamma i vardagen, men samtidigt har familj och vänner som kan nås digitalt. Den delaktighet som kan skapas via videosamtal och sociala medier kan vara magisk för att motverka ofrivillig ensamhet. Det var inte bättre förr.
Tobias Josefsson