I veckan kom beskedet. Riksdagsledamoten Emma Carlsson-Löfdahls uppmärksammade bostads- och ersättningsupplägg var inte brottsligt. Detta är dock inget kvitto på att hon agerade moraliskt korrekt. Snarare illustrerar historien att höga politiker förväntas ha omdöme – även om de råkar ha lagen på sin sida. 

Aftonbladet avslöjade i våras (4/3) att den liberala riksdagsledamoten Emma Carlsson-Löfdahl hyrde sin egen makes bostadsrätt. Riksdagsledamöter har rätt till ersättning för övernattningsboende i Stockholm och därmed fick makarna ut den månatliga maxersättningen på 8 600 kronor. Hennes man tog nämligen ut en marknadsmässig hyra på 13 000 kronor. Stormig kritik till trots valde Carlsson-Löfdahl att sitta kvar i riksdagen som vilde, men lämnade Liberalerna och slapp bli föremål för uteslutningsärende. Efter avslöjandet inleddes emellertid en förundersökning om bedrägeri.

Nu, ett drygt halvår senare, läggs alltså utredningen ned. “Utredningen visar inte annat än att riksdagsledamoten betalat hyra till maken på sätt som berättigat till ersättning från riksdagen”, konstaterar Bengt Åsbäck vid Särskilda åklagarkammaren i ett pressmeddelande. 

Historiens huvudperson Emma Carlsson-Löfdahl ser beslutet som en upprättelse: “Jag har hela tiden varit trygg i att jag gjort rätt men det finns många som velat döma mig utan att rättsväsendet har fått säga sitt. Som Liberal har jag lärt mig att vi har ett rättssystem i Sverige och det är det som dömer.” (Facebook 26/11)

Det är ett märkligt synsätt. På vilket sätt skulle liberala principer om den oberoende rättsstatens betydelse handla om att allt som inte är förbjudet i lag bör anses moraliskt acceptabelt?

Makarna borde ha förstått hur märkligt och tveksamt ett upplägg där den ena hyr den andres bostad – och i praktiken får ekonomisk ersättning från skattebetalarna – ter sig för väljarna. Som om upplägget inte – med rätta – stack i ögonen i sig kantades historien dessutom av andra märkliga uppgifter. Bostadsrättsföreningen hade inte godkänt andrahandsuthyrningen (Aftonbladet 4/3) och det visade sig även att maken, tillika hyresvärden, själv hade bott i lägenheten samtidigt som den formellt hyrdes ut (Aftonbladet 27/3).

Ibland talas det om hur politiker och andra makthavare inte får sätta sig över lagen. Carlsson-Löfdahl har inte brutit mot lagen, men gällande lag får inte vara den enda vägledande moraliska kompassen för ledande politiker. (Liberala nyhetsbyrån)

Mats Eskilsson