Fackförbundet Kommunal drar in sitt partistöd till Socialdemokraterna. Det skriver ordföranden Tobias Baudin i en debattartikel i Aftonbladet (25/2). I en intervju kallar han stödet “gammaldags” och pekar på att allt fler medlemmar ifrågasätter att deras pengar ska gå till ett parti de inte röstar på.
Det är oväntat, men nog inte så konstigt. LO:s ekonomiska stöd till Socialdemokraterna har varit ifrågasatt länge, och allt mer i takt med att väljarstödet för partiet minskat bland medlemmarna.
Efter Januariöverenskommelsen måste fackförbunden dessutom fråga sig “vad fan de får för pengarna”, för att använda ett bevingat uttryck. Tobias Baudin ondgjorde sig redan i höstas över att antalet kommunalare i riksdagen halverats (Kommunalarbetaren 5/10). Stefan Löfvens (S) samarbete med Centerpartiet och Liberalerna är bland annat tänkt att leda till inskränkningar i arbetsrätten och sänkta marginalskatter för de som tjänar bäst, saker som fackföreningsrörelsen kraftigt motsätter sig.
Kanske rör sig Sverige i dansk eller norsk riktning, där motsvarigheterna till LO klippt de formella banden och bidragen till de socialdemokratiska partierna. I Norge pratar man om “Trondheimmodellen”, där man för dialog med samtliga partier om hur de ställer sig till fackets politiska förslag och prioriteringar. Det påminner om hur Svenskt Näringsliv arbetar redan idag, även om myter sprids – senast av S-riksdagsledamoten Isak From på Twitter – om att arbetsgivarna skänker pengar till Moderaterna.
En sådan utveckling vore bra. Men frågan är också bredare än hur fackföreningar bäst tillvaratar sina medlemmars intressen. En viktig förklaring till att svenska S undvikit den kollaps som många europeiska motsvarigheter upplevt de senaste åren är just kopplingen till fackföreningsrörelsen. I det samarbetet har funnits både en kulturell och väljarmässig sammanhållning och en förmåga till mobilisering som gjort att partiet hållit världsklass i att bedriva valrörelser.
Den röda tråden finns inte riktigt längre. I 2018 års val gick S fram bland medelklassväljare i Stockholms innerstad. Lojaliteten bland LO-väljare fortsatte däremot att minska: bara 4 av 10 valde partiet. Med Januariöverenskommelsen förbinder man sig till att flytta till höger i den ekonomiska politiken.
I ljuset av det är det inte så konstigt att LO häromveckan bjöd in V-ledaren Jonas Sjöstedt till sin styrelse, eller att den vänsterorienterade S-föreningen Reformisterna bildades. Med en förlorad anknytning till fackföreningsrörelsen riskerar Socialdemokraterna helt enkelt att bli ett smalare parti som snarare konkurrerar med Miljöpartiet och Centerpartiet om vänsterlutande och mer välbeställda väljare i större städer, än om arbetarklass i mindre städer och på landsbygden.
På så sätt är Kommunals nya hållning ett exempel på den snabba landhöjning som pågår i det politiska landskapet, och som Januariöverenskommelsen är orsak till. Får vi till slut en topografi som liknar Trondheims, eller Köpenhamns? (Liberala nyhetsbyrån)