Den som säger att politisk byråkrati är inspirerande kan lätt bli tagen för en galning, om man ska tillåta sig att vara lite raljerande för en stund. Samtidigt sägs det att gränsen mellan galenskap och genialitet är hårfin. Det finns bevisligen en viss sanning i det.
Att ha politisk byråkrati som en inspirationskälla kan låta direkt motsägelsefullt, men låt inte skenet bedra. Kunskap om den politiska världen kan leda till många olika insikter även utanför denna värld, samtidigt som ett engagemang däri både kan ge och ta mängder av energi.
De byråkratiska strukturerna, med den ordning och reda som de ger inom offentliga verksamheter, är fascinerande i all sin träighet. Styrdokument i form av regelverk, delegationsordningar, strategier, policys, handlingsplaner och mycket mer därtill kan för många låta dötrist och tråkigt.
Det kan förvisso vara sant, men samtidigt ger dessa strukturer en stark tydlighet att förhålla sig till. Särskilt när det blåser snålt eller när krisen är framme är det viktigt att ha planerat saker och ting i förväg. Inte minst i dessa tider av det som har utvecklats till en världsomfattande epidemi är det väl värt att konstatera att kommunerna har pandemiplaner. Motalas plan är exempelvis från 2007 och ledarsidan kommer att återkomma konkret kring innehållet i den.
Den ekonomiska styrningen i en kommun är också någonting som fler borde kunna inspireras av i sitt yrkesliv, även inom den privata sektorn. I den offentliga sektorn finns många gånger väldigt tydliga och välplanerade budgetar att arbeta med för både drift och investeringar.
Löpande genomförs avstämningar och det tas fram prognoser, vilket rent krasst inte är fallet i alla företag. När någonting avviker nämnvärt från budgeten begärs en beskrivning av varför. Man försöker löpande ha koll på utvecklingen, helt enkelt.
En annan ingrediens från den kommunala världen som kan ge både kunskap och inspiration är möjligheten att interagera med personer med starka ledaregenskaper. De kan finnas lite överallt i vårt samhälle, men inom skolans värld är de särskilt vanligt förekommande. De politiker som engagerar sig inom utbildningsområdet och därigenom får möjlighet att ta del av exempelvis rektorernas värld har mycket att vinna på det.
Rektorer är ofta kompetenta pedagoger, men framför allt är de otroligt bra ledare som får saker att hända med små medel. De lyckas att inspirera och driva sina medarbetare till stordåd. Att få lära sig av deras goda exempel är mycket givande för den som får möjligheten. Även om det för kommunen inte är önskvärt att rektorer byter bana borde många av dem potentiellt vara mycket intressanta för ledande poster inom exempelvis näringslivet.
Saker i skolans värld utvecklas och förbättras hela tiden med hjälp av ingredienser som kollegialt lärande, samarbete i lärarlag, att göra observerande studiebesök hos varandra och att faktiskt tillämpa de styrdokument som finns. Det är ett bra sätt att omsätta politisk byråkrati till någonting som gör verklig skillnad.
Tobias Josefsson