Att den kommunala ekonomin är väldigt ansträngd på många håll just nu är ingen nyhet, inte heller att det får konsekvenser för invånarna på olika sätt. Några aktuella ämnen är nedläggningen av El Sistema, indragna resurser som leder till nedläggning av Motala Fontänhus och den enorma omstruktureringen av förskolor och grundskolor i Motala tätort.
Det ska åter igen påpekas att politikerna i Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som styr i Samverkan för Motala, med stöd från Liberalerna, högst sannolikt inte genomför dessa förändringar med glädje. Tvärtom svider det säkerligen i många själar, som brinner för att försöka göra livet bättre för människor. Att behöva stoppa fungerande verksamheter är dock ibland ett nödvändigt ont, utifrån förutsättningarna.
Systemet för den kommunala ekonomin är i grunden nämligen väldigt kortsiktigt. Enligt kommunallagen får kommuner inte budgetera med ett underskott och om det ändå blir ett sådant måste det kompenseras med att generera minst motsvarande framtida plusresultat inom tre år. Resultatutjämningsreserven kan vara en buffert, men om den är tom ger den ingen hjälp.
Den här situationen gör att kommuner har väldigt svårt att parera för kortsiktiga ekonomiska motgångar. Små kommuner får det dessutom ännu svårare, eftersom marginalerna är mindre. Så fort det går emot måste det omedelbart skruvas åt i pengakranarna och besparingarna är ett faktum. Det är ofta i det läget uttryck som att prioritera välfärden och att fokusera på kärnverksamheter dyker upp. Vård, skola, omsorg.
Samtidigt blir konsekvensen att kvalitetsnivåer behöver sänkas inom kärnverksamheterna. Lagstiftningens nivåer och de olika statliga myndigheternas riktlinjer synas i sömmarna. Lärartätheten sjunker, antalet vikarier i äldreomsorgen minimeras, andelen förskollärare sjunker i förskolan. Allting som inte är lagstadgad verksamhet ifrågasätts. Det som tidigare har varit självklarheter vrids och vänds på. Måste vi verkligen göra det här? Kan vi lägga ner det där?
Den här verkligheten måste vara bland det värsta som en lokalpolitiker kan uppleva. Lika konstruktivt och energigivande som goda ekonomiska tider med utveckling och framåtsträvande tänkande kan vara, lika värdelöst och andefattigt är det att behöva snåla och spara på precis allting.
Den här situationen kan givetvis förvärras av mindre genomtänkta och/eller rent av dåliga beslut som fattas i goda tider. Grundsituationen är likväl otacksam. Systemet för den kommunala ekonomin är riggad, men kanske inte på det sätt som vissa tror. Det är nämligen riggat åt det negativa hållet för den som vill arbeta långsiktigt med förebyggande insatser. Därför vore det på sin plats med en översyn av kommunallagen.