Det kan tyckas vara en trivial fråga och du som läser har sannolikt en ganska klar bild av vad ditt svar blir. Det är dock inte säkert att just din bild är densamma som din grannes, eller ens i paritet med vad invånarna i allmänhet tycker. Bilden av kommunens roll i samhället är nämligen tvådelad, eftersom den historiska utvecklingen av den moderna kommunen är starkt påverkad av två skilda källor.
Begreppet ”kommun” definieras av den moderna kunskapens moder Wikipedia som ”ett territoriellt avgränsat område, en administrativ enhet för lokalt självstyre, en politisk organisation med direktvalda beslutsfattare, juridisk person med obligatoriskt medlemskap, som kan ingå avtal och äga fast och lös egendom”. Kommuner finns i många olika former på många ställen runt om i världen, men just här handlar resonemanget om den svenska formen av det som grundlagen kallar primärkommun.
Historiskt har människor organiserat sig för att hjälpas åt, vilket har lett till så kallade organiska sammanslutningar. Ända sedan medeltiden finns dokumenterade sockenstämmor, byaråd och liknande lokala arenor för beslutsfattande. Så gott som alla i bygden var involverade i diskussioner om vad som skulle göras och hur det skulle göras, samt deltog i genomförandet. Alla hade ansvar för helheten och detaljerna, samtidigt.
Med tiden har bilden förändrats. I mitten på 1800-talet kom den statliga kommunalförordningen, som delade upp landet i 2 500 olika enheter och oavsett tidigare nomenklatur nu gav dem namnet kommuner. I mitten på 1900-talet hade två olika kommunindelningsreformer förändrat bilden till 274 kommuner. I genomsnitt hade alltså nio tidiga kommuner slagits ihop till en större.
Denna process förändrade kommunernas roll i grunden. Den statliga styrningen blev övergripande och antalet människor som involverades i besluten minskade radikalt. I stället fick tjänstemännen en allt viktigare roll i utförandet. Förändringen från att alla var deltagare i de historiska sammanslutningarna till att en liten skara människor i folkvalda församlingar har ansvaret är ytterligare en omvälvning.
Är då kommunen en naturlig organisation av människor eller en statligt konstruerad kontrollnivå? Bedöm själv, men oavsett vad du landar i bör du ha med dig denna tvådelade bild som dagens lokala politiker måste förhålla sig till. De lagstadgade verksamheterna inom skola, vård och omsorg som kommunerna måste ha står för i storleksordningen tre fjärdedelar av budgeten.
Visst finns det trots detta ett visst spelrum för den lokala politikern att vilja prioritera och fördela, men ibland kan hen närmast hamna i rollen av en bakbunden sprattelgubbe. Den gör inte vad den förväntas och den är inte särskilt rolig att titta på. Likväl finns det många som gärna vill dra i snöret för att försöka påverka vad som händer och blir besvikna när det inte blir som de har tänkt sig.