Den liberala demokratin stĂ„r inför bĂ„de inre och yttre hot. Men anvĂ€nder vi rĂ€tt redskap kan vi hantera dem. Det Ă€r budskapet i den liberala tankesmedjan Fores antologi VĂ€ndpunkt â Reformer till den liberala demokratins försvar (med redaktörskap av Anna Halla, Tove Hovemyr och Ulrica Schenström) som slĂ€pptes under tisdagen (30/8).
Antologin inleds med en text om en regelbaserad sĂ€kerhetsordning som satts i gungning och vĂ€gen dit, författad av frilansjournalisten och försvarsdebattören Yrsa GrĂŒne-Luoma. FrĂ„n Sovjetunionens kollaps 1991 till den dĂ„varande ryske presidenten Medvedevs propĂ„ om en ny sĂ€kerhetsordning 2008, till invasionen av Georgien samma Ă„r uppföljt av Krim 2014, vidare till den fullskaliga invasionen av Ukraina i början av Ă„ret och de finska och svenska Natoansökningarna som följde sĂ€tts de stora sammanhangen i belysning. Nato Ă€r en ödesfrĂ„ga för sĂ„vĂ€l Sverige som Finland.
Emanuel Ărtengren, projektledare pĂ„ tankesmedjan FrivĂ€rld, belyser i sitt kapitel hur vĂ€rldens diktaturer förenas mer av egenintresset av att sitta kvar vid makten samt i hatet mot den fria vĂ€rlden Ă€n av ideologi. Diktaturer anvĂ€nder information och teknologi strategiskt i sin krigföring och uppnĂ„r till stor del sina avsedda resultat. Författarens uppmaning till medier Ă€r att höja kunskapsnivĂ„n om informationskrigföring, och han riktar Ă€ven kritik mot beslutsfattare som inte förstĂ„r ryska och kinesiska satsningar i svensk infrastruktur som en sĂ€kerhetspolitisk angelĂ€genhet. Kritiken Ă€r vĂ€lkommen. GĂ„ng pĂ„ gĂ„ng visar politiker runtom i landet grönt ljus till projekt administrerade av skurkstater till synes utan en tanke pĂ„ att de genomförs som en del i en sĂ€kerhetspolitisk strategi.
Statsvetaren och ledarskribenten Martin Liby Troein argumenterar i sin text för att en Donald Trump kan bli verklighet Àven i Sverige. Författaren lyfter bland annat fram den svenska samförstÄndsandan som en central punkt som skiljer svensk frÄn amerikansk politik, och som nÄgot som gynnat fungerande institutioner och politisk leverans, men varnar samtidigt för att den Àr hotad. Parlamentariska utredningar blir allt mindre vanligt, budgetpraxis Àr söndertrasat och regeringsbildningarna tar allt lÀngre tid. Detta ska inte lÀttvindigt underskattas dÄ det Àr genom samförstÄndsandan i svensk politik som demokratin har vuxit fram de senaste hundra Ären.
Konsensus Àr inte alltid av godo i politiken, men en samsyn kring de grundlÀggande demokratiska funktionerna och en gemensam förmÄga att lÀgga prestige Ät sidan för att lösa samhÀllsproblem Àr nycklar bÄde för att visa pÄ demokratins vÀrde och för att mota populismens framvÀxt.
Medan ett val stĂ„r för dörren som prĂ€glas av kortsiktigt valflĂ€sk, högt tonlĂ€ge, polarisering och osakligheter presterar antologin den raka motsatsen â i en sansad ton lĂ„ngsiktigt sĂ€tter den viktiga politiska sakfrĂ„gor i centrum som Ă„tminstone bör kunna förena ett intresse frĂ„n höger till vĂ€nster sĂ„vĂ€l som frĂ„n GAL till TAN. Medan regeringen lĂ„ter pĂ„skina att den enda centrala frĂ„gan om demokratin Ă€r att Sverigedemokraterna inte ingĂ„r i regeringsunderlaget finns det i sjĂ€lva verket en lĂ„ng rad reformer som stĂ„r till buds för den som vill stĂ€rka den liberala demokratin.