I spåren av coronakrisen har en diskussion blossat upp om huruvida företag bör vinstutdela när ekonomin är i kris. Nej, säger politikerna. Upp till ägarna, invänder andra.
På vissa sätt är det en skendebatt. Ingen tycker skattepengar ska delas ut som vinst, och nästan ingen tycker att politiker ska diktera villkoren för företag som inte behöver hjälp.
Men det finns gråzoner. En rör företag som redan har delat ut, ofta friskt och mest till sig själva, istället för att bygga buffertar och nu ropar efter skattepengar. Stureplansgruppen i Stockholm är ett (Di 26/6). Bör de ha rätt till samma stöd som mer samvetsgranna konkurrenter?
Om målet är att undantagslöst rädda jobb och verksamheter som brukar gå med vinst, så ja. Samtidigt är det svårt att smälta att företagsägare som plockat ut miljoner eller miljarder nu förväntar sig att skattebetalarna ska stå för risken.
En rimlig lösning vore att omvandla aktiverade statliga lånegarantier till ägarandelar i bolag som inte förtjänar att ersättas med skattemedel för att ägarna satt sprätt på de egna. Man kan invända att ansvarslösa företag är svåra att skilja från ansvarsfulla, vilket ofta är sant, eller att staten inte bör köpa in sig i privata bolag, vilket är halm eftersom staten gjorde samma sak med bankerna på 1990-talet och ingen klagar. I vilket fall bör man tänka i dessa banor.
Just bankerna är särskilt intressanta vad gäller utdelningar. I affärspressen har hävdats att de både kan och bör dela ut eftersom de är välkapitaliserade och betalar runt 25 miljarder kronor i skatt per år.
Det är riktigt att de svenska bankerna är välkapitaliserade jämfört med dem i andra länder, men inga banker är välkapitaliserade i egentlig mening, som USA:s tidigare centralbankschef Alan Greenspan påpekat. Jämfört med vanliga företag är de belånade till tänderna – i reda pengar handlar det om tjugo gånger eget kapital – och i Sverige räcker det att fastighetsbolagen börjar svaja för att storbankerna ska få problem.
Belåningsgraden är det ena skälet till att bankerna gör väldiga vinster (och därmed betalar mycket skatt). Det andra är stora marknadsandelar, vilket i praktiken innebär minskad konkurrens och större marginaler. Bankerna tjänar inte pengar efter förmåga, utan främst för att det åtnjuter en unik ställning i ekonomin, mittemellan näringsliv och stat.
De senaste veckornas utveckling illustrerar detta tydligt. Villkorade stödpaket till företagen mejslas fram under veckor och presenteras på direktsända pressträffar. Storbankerna får samtidigt hundratals miljarder, sänkta kapitalkrav och obegränsad möjlighet att låna, utan att ens fråga.
De opererar helt enkelt i en annan värld än vanliga företag. Deras vinster är inga vanliga vinster. De bör inte dela ut. (Liberala nyhetsbyrån)
Arvid Åhlund