Frågan om användning av jordbruksmark är komplex. Vi behöver som nation öka självförsörjningsgraden och bli mindre beroende av omvärlden för att producera mat. Samtidigt är situationen sådan att en del orter inte kan växa nämnvärt utan att ta jordbruksmark i anspråk. Parallellt med detta ligger över hundra tusen hektar jordbruksmark i Sverige i träda. Större fokus borde läggas på denna oanvända mark.
För att göra en lång historia kort är effektiv användning av mark central, likaså hållbara förutsättningar för lantbrukare att få avkastning för sitt arbete. Så är långt ifrån alltid fallet i dag. Det är en stor orsak till att det ser ut som det gör, oavsett om ytterligare ett tiotal hektar mark i Djurkälla norr om Motala kommer att göras om till 170 bostäder eller inte.
Vi måste vara försiktiga med jordbruksmarken och verkligen tänka till innan den används till annat. Bland annat därför granskar Länsstyrelsen kommunernas översiktsplaner och detaljplaner. Ett vanligt alternativ som används är förtätning, inte minst i residensstaden Linköping. På flera platser har grönytor och parkeringsplatser förvandlats till höga byggnader med minst sagt effektiv markanvändning.
Detta provas nu även i Motala, där gallerian i kvarteret Plåtslagaren förväntas få nya bostäder på det nuvarande taket. Det möttes föga förvånande av överklaganden, bland annat eftersom de förhöjda byggnaderna i centrum skulle försämra utsikten för boende. Även om överklagandena avvisades av domstol säger det något om läget.
Skogsmark måste så klart också skyddas, bland annat av klimatskäl. Men vad ska då samhällsplanerarna göra när debattklimatet är sådant att jordbruksmark inte får användas, skogsmark inte bör användas och förtätning av städerna är impopulärt?
Det som kvarstår är att använda vattnet. Motala och Vadstena skulle på det sättet kunna växa västerut. Motalabegreppet Östergötlands sjöstad skulle sannerligen lyftas till nästa nivå. Lalandias byggnation har ju som bekant redan stött på patrull, så varför inte löpa linan ut och bygga bungalows ute i vattnet vid Varamon?
Förslaget ovan är naturligtvis inte allvarligt menat, men det tål att tänkas på vilka utmaningar som samhällsplaneringen står inför. Förresten skulle sannolikt strandskyddet effektivt sätta stopp för den kreativa lösningen på markbristen. Även vattnet måste som bekant skyddas från angrepp. Utom när det gäller att peppra dricksvattnet i Vättern med skarp ammunition med bly eller koppar. Det verkar vara fullt acceptabelt, skrämmande nog.