För att förstå Socialdemokraternas djupa kris är bristerna inom arbetsmarknadspolitiken centrala. I grund och botten vinner alla på att S – om än påtvingat genom januariöverenskommelsen – lägger den jobbpolitiska inriktningen från fornstora dar på hyllan. 

Bara ett av vallöftena från förra arbetsmarknadsministern Ylva Johansson (S) uppfylldes. På den punkt där hon lyckades saknas dock skäl att hurra. Detta är slutsatsen i rapporten “Misslyckandet” (tankesmedjan Timbro) där Caspian Rehbinder, ansvarig för arbetsmarknadsfrågor på Timbro, och Isak Kupersmidt, doktorand i nationalekonomi, utvärderar Johanssons fyra konkreta vallöften 2014. 

Målet att Sverige 2020 skulle ha lägst arbetslöshet i EU är möjligen det tydligaste nederlaget: När 2020 står inför dörren har Sverige unionens femte högsta arbetslöshet. Inte heller löftet om att vända det låga förtroendet för Arbetsförmedlingen infriades. 

Visserligen har den del av allmänheten som har “stort eller mycket stort förtroende” ökat med en procentenhet i Medieakademins mätning. Men som Rehbinder och Kupersmidt påpekar kan detta mycket väl handla om “statistiskt brus”. Förtroendet är inte så lågt för någon annan myndighet: 12 procent. 

Vidare utlovades genom 90-dagarsgarantin att inga ungdomar skulle gå sysslolösa mer än tre månader. Det offensiva löftet uppfylldes knappast: Det kan räcka att bli uppringd av Arbetsförmedlingen för att garantin om insatser ska uppfyllas – oavsett om samtalet besvaras.

Ett vallöfte infriades: lex Laval revs upp. Vid en arbetsrättslig konflikt 2004 vägrade ett lettiskt byggbolag teckna svenskt kollektivavtal, vilket resulterade i blockad och påföljande konkurs för arbetsgivaren. 2010 infördes lex Laval för att förhindra liknande situationer: Möjligheterna till stridsåtgärder i det fall villkor motsvarande svenska kollektivavtal finns på plats reglerades. Att Johansson, tyvärr, fick igenom en förändring på området ska dock inte tillmätas för stor betydelse. I rapporten konstateras att “förändringen i sig är obetydlig”. 

I början av hösten tog Eva Nordmark (S) över som minister och på sistone har framför allt reformeringen av Arbetsförmedlingen stått i centrum. Visst finns skäl att se över processens detaljer och tidsplan. Den breda kritiken, tydligast manifesterat genom hotet om misstroende mot Nordmark från Vänsterpartiet, kan däremot inte tas som intäkt för att klassisk S-politik egentligen skulle vara ett mer pålitligt kort. En bakåtblick på de senaste fem åren är talande. (Liberala nyhetsbyrån)

Max Eskilsson