Sverige har många skepnader. Ett av dem är landet Absurdistan. Landet där unga människor med svåra trauman och hårresande flyktstrapatser bakom sig utvisas till länder i krig och kaos. Landet där annonserna samtidigt skriker ut sina budskap om konsumtionshets vid ”Black friday”. I Motala debatteras en bandyhallls existens och i Vadstena tävlas det om utsmyckning i förskolor. Tidningsrubrikerna handlar om Zlatan, drottning Silvia, en sönderslagen taxi och curlade barn.
Kontrasten kunde inte vara mycket större. En generation av inhemska tonåringar som beskrivs som curlade växer nu upp, samtidigt som människor utan skygglappar upplever följderna av svåra konflikter med stora flyktingströmmar. Samtidigt som forskarna är oense om hur curlandet påverkar ungdomars framgång i livet kastas andra ungdomar och unga vuxna tillbaka in i det helvete som de har flytt ifrån och lyckats undkomma under några års tid. Andrummet är slut.
Den omtalade gymnasielagen för ensamkommande unga har till synes gett tusentals människor chansen till ett nytt liv via studier under några år. Därefter är det krav på ett snabbt jobb som gäller för att få stanna, annars kastas den fleråriga utbildningsinvesteringen på skräphögen och den enskilda människan slits än en gång itu. Bildligt, men potentiellt även bokstavligt. Läget i Afghanistan är värre än på flera år och försämras ständigt.
Att konstant leva med denna ovisshet och press innebär ett enormt ok som är raka motsatsen till att bli curlad. En redan svår psykisk situation kan lätt bli ännu sämre. Än värre blir det av att människor som riskerar utvisning hellre går under jorden och lever på gatan, i stället för att riskera den totala misär och utsätta sig för de faror som väntar i ”hemlandet”. Ett land som kanske aldrig varit ett hem, än mindre kommer att kunna bli det. Ett land som faller sönder framför våra ögon.
Även om lagen har stora brister gör dess existens en positiv skillnad. Det är bra. Samtidigt finns det tusentals unga som inte omfattas av lagen och inte heller beviljas asyl, många gånger på väldigt svag grund eller direkt rättsosäkra underlag och processer. Troende anses inte trovärdiga, ateister påstås kunna dölja sitt avståndstagande från religion för att överleva, homosexuella sägs kunna dölja sin läggning. Åtminstone enligt Migrationsverket. Detta är skamligt.
Bland alla absurditeter är ändå regeringens medvetenhet om vad den gör värst av allt. I den färska motiveringen för att skicka fler soldater från Sverige till Afghanistan beskrivs landet som utom regeringens kontroll, med ökade attacker mot civilsamhället, ständigt försämrat säkerhetsläge, över fyra miljoner människor i akut behov av hjälp, omfattande problem med torka och så vidare.
”Tortyr och våldsbrott förekommer i stor skala i hela landet. Respekten för mänskliga rättigheter är mycket bristfällig. Kvinnor och flickor har en marginaliserad roll och utsätts för hot och våld.”
Samtidigt skickar samma regering som ligger bakom beskrivningen alltså människor till Afghanistan. Till kaos och misär. Det kan bara inträffa i ett enda land. Absurdistan.