En absurd frågeställning, kallade partiledaren Annie Lööf (C) det när hon i en intervju i SvD (21/4) ombeds välja mellan vänsterpartiets Nooshi Dadgostar och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Först gavs ett icke-svar – "Jag väljer ingen av dem, utan jag väljer Centerpartiet" – som följdes av ett resonemang om att C står långt ifrån SD i frågor som människosyn och flyktingpolitik, och långt från V i den ekonomiska politiken.
Det är en sann utsaga om sakernas tillstånd, men ger inte väljarna någon verklig vägledning i det frågan gäller. När journalisten frågade om det "beror på kontexten", tolkade Lööf det som en referens till att Åkesson i valet mellan Rysslands president Vladimir Putin och USA:s president Joe Biden svarade just att det "beror på kontexten".
Kritiken som Lööf och andra riktat mot Åkesson för hans vägran att svara är rimlig. Det ska inte vara svårt att välja mellan demokrati och despoti, och att den typen av frågor riktas mot de partier som historiskt uppvisat de slöaste demokratiska reflexerna är viktigt.
Centerpartiets inställning vad gäller demokrati behöver inte klargöras, vad som däremot är otydligt är var partiet ställer sig i regeringsfrågan. Frågan är inte teoretisk: att välja mellan Dadgostar och Åkesson är ett val som C kommer behöva göra. En samarbetsvillig bred mitt kommer sannolikt inte uppenbara sig, då varken Moderaterna eller Socialdemokraterna tycks ha viljan eller något att vinna på att ingå i en sådan konstellation. Då återstår frågan vilket block C helst söker sig till för att säkra inflytande.
Var det kommer landa tycks givet om man ser till hur partiet handlar och läser mellan raderna i intervjuer, även om partiledaren inte riktigt vill säga det rakt ut. I riksdagen röstar C och V mer likt än M och SD, visade en sammanställning i DN nyligen (14/4). I närmare hälften av voteringarna det senaste året har de röstat lika.
Löftet att inte släppa fram en budget som förhandlas med V har man också släppt på – nu tycks kravet bara vara att C ska slippa delta i förhandlingarna. S får agera mellanhand. Vad skillnaden i utfall kommer bli är svårt att begripa. Gentemot väljarna vore det både ärligare och tydligare att bita i det sura äpplet och sätta sig vid förhandlingsbordet.
Även om partiets väljare troligtvis inte skulle ha problem med en sådan omsvängning skulle ett sådant tydligt ställningstagande troligen försvåras av att partiets medlemsbas fortfarande i stor utsträckning är mer högerlutande och borgerlig, och nog ogärna ser att man låser sig fast vid samarbete vänsterut under överskådlig framtid. Den senaste tiden har dessutom varit turbulent internt i C – i slutet av mars rapporterade Aftonbladet (30/3) om att ett stort antal anställda sagt upp sig från partiets kansli, och källor vittnade om toppstyrning och lågt i tak vid interna debatter.
SvD har valt att fotografera partiledarna i ett hörn för partiledarintervjuerna. Det känns extra passande för C-ledaren. Centerpartiet verkar allt mer inmålade i ett hörn när det gäller regeringsfrågan, och med interna strider väntar ett utmanande valår för Annie Lööf.