“Den här kvällen borde bli blockpolitikens begravning”, deklarerade statsminister Stefan Lövfen (S) på valnatten. Inget parti kan leda Sverige ensamt, menade han, och påpekade att vad som nu behövs är ett ansvarstagande från de “goda krafterna”.
Det är socialdemokratiska för att två eller fler allianspartier ska låta S sitta kvar vid makten trots att partiet, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har en majoritet emot sig i riksdagen. Moderaterna och Kristdemokraterna har sedan länge lovat att de tänker fälla Löfven om de kan. Liberalerna och Centerpartiet vill också se en alliansregering, men har indikerat att det kan bli läge att förhandla över blockgränserna.
Under måndagseftermiddagen meddelade de fyra alliansledarna att de söker ett gemensamt mandat att leda landet. C och L gör bäst i att hålla fast vid det beskedet.
Trots att S gjort sitt sämsta val någonsin kommer partiet troligtvis att göra allt för att bita sig kvar vid makten. Under hela mandatperioden har Stefan Löfven varit skicklig på att få de andra partierna dit han själv vill. Decemberöverenskommelsen har i praktiken styrt oppositionen under hela Löfvens regeringsinnehav, trots att den officiellt sades upp oktober 2015. Efter IT-skandalen på Transportstyrelsen lyckades han finta bort en misstroendeförklaring mot försvarsministern genom att hänvisa till stabilitet och kontinuitet.
Löfven är kanske ingen vass debattör. Men när det gäller att förhandla – läs: utpressa sina motståndare – är Löfven i en klass för sig.
Under hela valrörelsen har Löfven pratat om att C och L måste “ta ansvar” och fatta hans utsträckta hand. Samtidigt har S använt riktade annonser, med stulna bilder från SVT, för att smutskasta Centerpartiet och Liberalerna. Att i detta läge börja förhandla med S skulle vara förnedrande.
Under kommande veckor kan C och L räkna med ständiga uppvaktningar från sittande statsminister. Då gäller det att ha is i magen. Att S skulle stödja en borgerlig statsminister är bara att glömma. Den som förespråkar ett samarbete mellan S och C/L måste dessutom svara på frågan om vad de liberala partierna skulle få ut av det.
Med ett valresultat på 8,6 procent har C viss fallhöjd. L med sina 5,5 procent skulle dock utplåna sig självt om partiet överger Alliansen och i stället agerar stödparti åt en S-regering.
C och L måste komma ihåg att de sitter i riksdagen för att representera sina väljare. Inte för att agera flytväst åt en sjunkande socialdemokrati. (Liberala nyhetsbyrån)