Tänk dig följande situation. Du är förälder till ett barn som är aktivt och trivs med livet som idrottare. Saker och ting rullar på och ditt barn mår fysiskt bra. Plötsligt händer det som inte får hända. Ditt barn faller under en friidrottsträning på Idrottsparken och bryter benet. Tränarna gör så gott de kan för att lindra effekterna av traumat, men det är uppenbart att det behövs experthjälp från sjukvården.
Efter att ha hämtat ditt barn på träningen åker du därför till akuten på Lasarettet. Ni får sitta en lång stund i väntrummet, men till slut får ni komma in till ett samtalsrum för en första bedömning av skadan. Personen som tar emot er nickar instämmande, det verkar troligt att benet har gått av. Här krävs sannolikt en operation, eller åtminstone gips. Exakt vad som behövs är svårt att säga utan röntgen.
”Vi tror alltså att ert barn har brutit benet. Det vi kan erbjuda er är röntgen för att avgöra skadans karaktär. Väntetiden är två år.” Hur skulle du reagera som förälder? Antagligen skulle du tro att personen försöker dra ett dåligt skämt. Men, det är på fullt allvar.
Den beskrivna situationen med två års väntetid till röntgen är exakt det som i dag möter många föräldrar till barn med psykisk ohälsa och/eller olika typer av neuropsykiatriska problem. På vägen till den helt avgörande undersökningen på ”röntgen” pågår dessutom en ständig kamp med att hantera vårdens olika instanser och byråkrati. Samtidigt har ditt barn hela tiden mer eller mindre svåra smärtor och lider ännu mer av det. Orsaken till problemet behandlas inte, utan blir snarare sämre med tiden. Dessutom tillkommer ofta andra komplikationer som gör saker ännu värre.
Så här kan vi inte ha det. Det är direkt ovärdigt ett modernt svenskt samhälle på 2000-talet.
Den 10 maj beslutade Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) i Region Östergötland om en åtgärdsplan med både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för att ”öka tillgängligheten” vid Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). I praktiken handlar det främst om att korta väntetiderna vid det som kallas ”nybesök”, motsvarigheten till att få röntga ett brutet ben.
Det som nu har beslutats av nämnden är en bra början. Det är ett måste att komma igång med arbetet så snart det går. Samtidigt är den politiska oppositionens uttryckliga kritik om att det behövs mycket mer fullt motiverad.
Om det hade handlat om fysisk vård hade situationen aldrig accepterats. Den psykiatriska vården måste fortsätta att uppgraderas. Framför allt för de drabbade barnens skull.