Politiska konflikter handlar inte bara om vilket samhälle man vill se. Det handlar också om olika verklighetsuppfattningar. Innan man kommer fram till hur världen bör vara måste man klarlägga hur den faktiskt ser ut.
Enligt Jesper Strömbäck, professor i journalistik, kretsar den svenska debatten alltför mycket kring hur saker och ting faktiskt ligger till. Han har därför skrivit en rapport åt TCO:s tankesmedja Futurion, där han försöker skapa klarhet i saken. Som svar på frågan om det går bra eller dåligt för Sverige har han analyserat cirka 40 olika internationella jämförelser och rankningar. Strömbäck anser att debatten om hur det svenska samhället utvecklas måste föras med hjälp av fakta, och hans syfte med rapporten är att bidra till just detta.
I sig är det inget fel med ambitionen. Att ha en korrekt uppfattning om verkligheten är avgörande för en fruktsam diskussion. Men det finns ett stort problem med Strömbäcks rapport, och det är att den på ett fundamentalt plan har missuppfattat vad politik är.
I de index som rapporten går igenom får Sverige bra placeringar. På många listor hamnar vi till och med i topp. Exempelvis ligger vi etta på ”Sustainable Development Goals Index”, ”Social Justice Index” och ”Freedom of the World”, som mäter hållbarhetsmål, social rättvisa i EU respektive politiska rättigheter. Av detta drar Strömbäck slutsatsen att Sverige är ett bra land, och att svenskarnas pessimism – en majoritet av svenskarna anser att utvecklingen i Sverige går åt fel håll – och de dystra nyhetsrubrikerna ”saknar proportioner”.
Den slutsatsen är felaktig. Det är absurt att kvinnor som läser artiklar om gruppvåldtäkter som inte utreds, pensionärer som utsätts för stölder, sjuksköterskor som blir hotade på jobbet och patienter som står i långa vårdköer ska tänka på att Sverige ligger i topp i när det gäller pressfrihet och klimatarbete och därför inte vara oroliga. Människor fungerar inte så. Vad som är relevant är i första hand inte hur Sverige står sig i jämförelse med Honduras, Marocko eller USA. Det är relevant att jämföra med liknande stater som de nordiska grannländerna, och med hur det var tidigare i Sverige.
Dessutom ligger vi inte i topp på alla områden. På en ranking som mäter frånvaro av våld hamnar Sverige på plats 18. I en mätning om levnadsstandard kammar Sverige hem fjortondeplatsen. På ett hälsoindex hamnar vi på 12:e plats.
Den som tänker att dessa placeringar inte är så illa glömmer en sak, nämligen en central del i den svenska berättelsen om oss själva: att vi gick från att vara ett fattigt bonnfolk till att bli det bästa landet på jorden, med högst trygghet och bäst välfärd i världen. Men skolresultaten sjunker som en sten, trycket på sjukvården ökar liksom brott som sexuella övergrepp, misshandel, rån, bedrägerier, trakasserier och hot, enligt Brås färska statistik. Därmed ökar också glappet mellan svenskars uppfattning av vad Sverige bör vara och hur det faktiskt är.
Det är efter denna verklighet som folk dömer landets utveckling. Den politiker som hellre tittar på hållbarhetsmätningar än bryr sig om den värld människor lever i kommer att göra ett dåligt val. (Liberala nyhetsbyrån)