Ett ord som följetong börjar kännas futtigt när det gäller Motalas kanske mest segdragna projekt i modern tid, ishallsbygget. Plats och form har diskuterats under många år, för att nu ännu en gång stöta på ett nytt hinder i form av höga byggkostnader.
Vad ser vi om vi backar bandet och tar en titt på vad de mest påverkade föreningarna tycker om saken? Från Motala AIF Hockey har svaret länge varit tydligt. De klarar sig okej med nuvarande ishall, men den är i behov av upprustning. Samtidigt hindrar den en fortsatt utveckling av föreningens verksamhet. Motala AIF Hockey kan alltså hantera situationen ett tag till, men förespråkar sedan länge tydligt en ny ishall vid riksväg 50.
Att få en ishall är däremot en direkt överlevnadsfråga för IFK Motala bandy. Klimat och väder i kombination med krav från publik och spelare gör att det krävs en ishall för elitverksamhet. Så krass är verkligheten för bandyn framåt. Klubben gör naturligtvis rätt när de slåss för sin sak med näbbar och klor. De förtjänar därtill en eloge för det stora engagemang som har visats upp under många år och fortfarande är starkt.
Signalerna från IFK Motala under ishallsresans gång har dessvärre varit svajiga. ”Jag är inte ett dugg förvånad. Vi har flaggat hela tiden för att den ursprungliga budgeten inte skulle hålla” kommenterade klubbens ordförande i MVT häromdagen efter det färska beskedet om att kommunen avbryter upphandlingen vid riksväg 50. Ord som ”katastrof” har yttrats efter förväntade överklaganden av de nya detaljplanerna.
Under resan hit har klubben aktivt undvikit att ta ställning för att bygga på befintlig plats. Så sent som i en artikel från 20 januari i år frågade MVT en extra gång om IFK då tog ställning för förslaget att bygga där bandybanan ligger i dag. Svaret var nekande. Därför blir det underligt att nu skicka budskapet ”vad var det vi sa?”. Klubben har tyvärr inte tagit en tydlig ställning i frågan för att kunna vara så efterklok. Det hade varit önskvärt att så hade varit fallet, för det hade bidragit i processen.
När det gäller bandy går det avslutningsvis att dra en parallell till arbetet med ”bostad först” för hemlösa, som exempelvis kan lida av missbruksproblematik. Att spela bandy är förvisso allt annat än ett missbruk, men sporten behöver ändå först få tak över huvudet för att kunna få ordning på sitt liv. Annars kommer den att få fortsätta kämpa för sin överlevnad, med oddsen emot sig.
Kärnfrågan är nu om Motala kommun mäktar med ett sådant tak. I så fall när? Och var?