Även om det före detta kommunalrådet som dömdes till fängelse gav uppmärksamhet i riksmedia är det inte alltför vanligt att Motala förekommer där. Häromdagen var det dags igen och även denna gång var det ett M-märkt kommunalråd i form av Annelie Almérus som nådde ut hela vägen i Sveriges Radios nyhetsprogram Ekot.
Orsaken var hennes och kommundirektören Jimmy Szigetis uppmaningar via MVT om att Motalaborna bör hålla sig hemma under sportlovet. Uttalandena från Almérus och Szigeti verkar vara uppriktiga och ärliga. De är ett tydligt tecken på oro för kommunens verksamhet och i slutändan även mänskligt lidande och människors död.
Som medborgare är det inte lätt att veta vem man ska lyssna på. Det finns i dag inga rikstäckande råd från Folkhälsomyndigheten om att avstå från resor. Däremot finns det i vissa regioner som Västerbotten och Västra Götaland hårdare restriktioner, vilket även kan bli aktuellt i Stockholm inom kort.
I Region Östergötland där vi befinner oss finns inga generella råd från smittskyddsläkare eller andra ansvariga om att hålla sig hemma på sportlovet. Det viktigaste budskapet därifrån är att vi som medborgare måste fokusera på vad vi gör där vi är, oavsett var vi är. Håll avstånd, undvik närkontakt, håll ännu mer avstånd.
Att undvika resor som inte är nödvändiga är trots det ändå en fullt rimlig uppmaning att ge från kommunalt ansvariga politiker och tjänstepersoner. De ansvarar för människors säkerhet och ser bevisligen med stor oro på den situation som vi just nu befinner oss i. Risken är överhängande att det kan bli ännu värre i närtid, inte minst mot bakgrund av vad som hände för ett år sedan efter att sportlovet tog slut då. Tredje vågen kan vara på väg.
Visst har vi lärt oss en hel del sedan i fjol om avstånd och om minskad risk för smittspridning, men det är ändå inte nödvändigt att ge sig ut på resor runt om i landet. Även om det är fullt möjligt att planera klokt med inköp och beteende under exempelvis en vistelse i fjällen är det inte nödvändigt. En olycka inträffar så lätt och då belastas en redan ansträngd vård på en liten ort. Samtidigt kan övriga familjen då bli kvar längre och behöva interagera i samhället. Är det verkligen värt risken?
Mot detta som bakgrund är det önskvärt att personer som Almérus och Szigeti står på sig. Det är deras plikt att uppmana människor att minska risken för ökad smittspridning och ökad belastning på vården.
Borta må vara bra, men hemma är faktiskt ändå bäst just nu.