Blunda inte för utanförskapet

I boken "Det nya landet" skildras ett Sverige som är dolt för många. Ett Sverige som behöver politikernas uppmärksamhet och engagemang i lika hög grad som storstädernas medelklass.

Det finns pensionärer som tvingas att permanent bo i husvagn eftersom de inte har råd att betala en lägenhetshyra.

Det finns pensionärer som tvingas att permanent bo i husvagn eftersom de inte har råd att betala en lägenhetshyra.

Foto: Ali Lorestani / TT

Ledare2022-08-10 05:30
Detta är en ledare. MVT:s ledarsida är oberoende liberal.

Det finns ett Sverige långt borta från tidningarnas helgbilagor med inredningstips från Svenskt Tenn och test av de flashigaste grillarna och bästa recepten på pocherade vaktelägg. Ett Sverige där flygplatsköer är ett ickeproblem och Tesla bara är ett ord, inte ett alternativ.

I boken ”Det nya landet” (Volante 2022) har redaktören Christofer Brask samlat 18 av Expressens mest inträngande reportage som skildrar vårt land på ett sätt som är både ovanligt och vardagligt. I en text signerad Johanna Karlsson berättas om Suravi som blev bortgift som 14-åring och under många år slavarbetade svart utan lön på sin mans restaurang på Möllevången i Malmö. Idag lever hon med skyddad identitet på en helt annan plats, hela tiden med en oro för att mannen hon en gång giftes bort med ska hitta henne och hämnas. I samma text berättas om svenska tjejer som tjänar pengar på att gifta sig med arbetare från fattiga länder som betalat för att komma hit och jobba och behöver uppehållstillstånd. Människor utnyttjas brutalt mitt i det Malmö som av många beskrivs som härligt genuint.

I en annan text skriven av Anna Gullberg möter vi de prydliga kvinnorna som åker till Arlanda med rullväskor men som inte är på väg ut i världen utan livnär sig på att äta rester och samla burkar på landets största flygplats. Här berättas också om Sven-Erik, pensionären som efter ett liv som byggnadsarbetare bor i en sliten husvagn på en camping i Västernorrland. Och Irma som också är pensionär, men med en så låg pension att hon fortfarande arbetar som undersköterska för att överleva. Hon har ingenstans att bo utan soffsurfar runt bland vänner och bekanta. Ibland sover hon ute. Sen går hon upp och går till jobbet inom specialistsjukvården.

Boken innehåller även reportage som det om Barnen på Ramels väg av Fredrico Moreno, om hur det gick för de unga som var med när det spårade ur i ett av Malmös mest utsatta områden och en skola tvingades stänga. Man kan läsa Anna Gullbergs skildring av det politiska livet i Ockelbo, och Helena Trus möte med den judiska föreningen i Umeå som tvingades ge upp sin verksamhet efter att under lång tid ha utsatts för hat, hot och antisemitism. Det är en bok som alla som vill och behöver förstå Sverige borde läsa. Inte minst de politiker som just nu laddar inför årets valrörelse och som lätt fastnar i den urbana medelklassens önskningar och behov.

Inte för att den urbana medelklassen inte är viktig. Det är en betydande del av väljarkåren och de frågor som oroar jurister, civilekonomer och lärare i stadsnära villaområden och centrala bostadsrätter måste lösas. Den svenska skolan måste återupprättas, de skenande elpriserna kontrolleras och så vidare. Men även det andra Sverige måste upp på den politiska dagordningen. Utsattheten, fattigdomen och hemlösheten. Livet på landsbygden och i parallella system.

Att människor far illa och osynliggörs påverkar hela samhället negativt. Det ökar otryggheten och gör att barn växer upp utan att få en rimlig chans. Förhoppningsvis kommer i alla fall delar av årets valrörelse handla om detta. Och om ett bättre Sverige för alla. Inte bara för dem som funderar på att investera i den dyraste Webergrillen.