Besserwissern slår tillbaka

Två små ord med skilda betydelser. Spara och effektivisera.

Det börjar bli småtrist att påpeka skillnaden mellan besparing och effektivisering, skriver MVT:s ledarskribent.

Det börjar bli småtrist att påpeka skillnaden mellan besparing och effektivisering, skriver MVT:s ledarskribent.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ledare2020-12-30 07:45
Detta är en ledare. MVT:s ledarsida är oberoende liberal.

Ett av årets nyord är lesserwisser, ”en person som är mindre vetande men som trots detta förklarar ett fenomen för någon som vet mer”. Till skillnad från besserwisser, en person som agerar på motsvarande sätt utifrån ett kunskapsövertag. Båda företeelserna har en charm och rena raka motsatsen till charm inbyggda i sig.

För egen del uppfattas jag ibland som en besserwisser. Det kan jag leva med. Att arbeta för upplysning och kunskap, att motverka felaktiga föreställningar och att bidra till klargöranden är självklarheter för mig. Nu är det dags igen.

Det börjar bli småtrist att påpeka skillnaden mellan besparing och effektivisering. Orden används ofta tillsammans eller i nära anslutning till varandra eftersom de på ett sätt är besläktade, men det är viktigt att hålla isär dem. Som äpplen och päron, ni vet.

I och med att politiker och tjänstepersoner långt ifrån alltid är konsekventa med hur de två orden används, eller vad de förväntas betyda när de används, är det inte lätt att på ett korrekt sätt rapportera vad som egentligen menas. Det går att grotta ner sig i olika avhandlingar på universitetsnivå för att utröna detaljer i de olika begreppen, men här håller jag det mer jordnära.

Till att börja med, besparing. Den vardagliga definitionen är ganska enkel, nämligen att minska kostnader genom att välja att inte göra en viss sak. Det kan vara att förändra så att barnen i förskolan inte längre får gratis frukt, att lägga ned en knutpunkt för seniorer eller att ta bort särskilda julfiranden för personalen. Det är oftast någonting som svider, men det är konkret och förståeligt.

Effektivisering är knepigare att definiera. I grunden handlar det om att göra mer för samma resurser som tidigare, alternativt att göra samma sak som tidigare fast med mindre resurser. Detta är inte alls lika lätt att bevisa som en besparing, särskilt inte när det handlar om mjuka verksamheter med mänsklig interaktion och kvalitetsmått.

Att Motala kommun nu tar fram ”riktlinjer för gemensamma effektiviseringar” är utmärkt. Förhoppningsvis kommer generella effektiviseringar att beröras, alltså att budgetar på ett ospecificerat sätt minskas eller inte utökas samtidigt som verksamheten förväntas göra samma saker som tidigare. Det blir dock snurrigt när det i sammanhanget pratas om besparingar, eftersom det alltså i grunden är någonting annat än effektivisering.

Oavsett förvirringen ska det bli intressant att följa fortsättningen för det nya dokumentet, som är välkommet och behövligt.