Årets upplaga av politikerdebatten i Motala bjöd på bättre dynamik än tidigare. Det berodde bland annat på att flera kvinnor fanns med i panelen denna gång. Det är i övrigt knepigt att få till en bra debatt med så många partier som åtta. Skulle en hård och konsekvent rättvisa tillämpas hade det alltid varit sju andra personer mellan varje inlägg för en viss person. Det blir omöjligt bra. Naturligtvis fördelas inte ordet på det sättet, men konsekvensen blir i stället att flera inlägg på kort följs av en ännu längre väntan.
Inför framtiden behöver MVT, Företagarna och andra motsvarande aktörer som ansvarar för debatter tänka till. Går det att dela upp i ämnen, teman eller på andra sätt så att det blir ett hanterbart antal människor som ska få göra sin röst hörd vore det bra för åhörarna.
Oavsett det var debatten ändå värdefull. Innehållet visade tydligt att Moderaterna och Socialdemokraterna är de två dominerande partierna i kommunen. Företrädarna tog plats och var insatta. Att det blev så hänger till stora delar ihop med att partiernas representanter arbetar med politik på heltid, medan de mindre partierna är i en strategiskt sett sämre sits.
Mycket fokus låg på byggande, investeringar och andra hårda ämnen som prisökningar. Elias Georges (S) nappade på det och styrde in på ett mjukare spår, samtidigt som han kritiserade Mark Henriksson (M) för att undvika det mjuka. Ett aningen plumpt tjuvnyp kring Nämndemansgatans äldreboende dök upp från S, medan M hävdade att S låste in sig i kommunhuset och vägrade föra dialog kring nedläggningen av Godegårds skola. Tonen mellan de två stora var helt enkelt en annan än när övriga var involverade.
Mycket annat diskuterades, däribland 2018 års stora valfråga landsbygdsskolorna. Specifikt handlade det om framtiden för skolan i Österstad. M vill ”fatta kloka beslut”, men det framgår inte vad det betyder. Liberalerna vill låta beslutet få ta tid och invänta dialoger. Centerpartiet vill behålla de små skolorna i yngre åldrar. Kristdemokraterna vill invänta mer information, samtidigt som de anklagar C för populism bara veckor före valet. Allianspartierna förefaller vara på glid ifrån varandra.
Den rödgröna sidan verkar mer samspelt, men det är inte helt glasklart därifrån heller. Sverigedemokraterna säger att de inte vill avveckla, utan utveckla. Vad det innebär i praktiken är svårt att veta.
Den på ledarsidan eftersökta samsynen om landsbygdsskolorna lyser tyvärr med sin frånvaro. Lidande av det blir i slutändan eleverna.