Vad får man för 15 miljarder? En garantipension till pensionärerna. Ett 500 kronor större barnbidrag till alla barnfamiljer. Eller ett halvt rättsväsende, om vi räknar polis, Säpo, åklagare och domstolar. Men om pengarna riktas till enskilda företag, för att främja innovation och tillväxt? Då verkar svaret snarare vara: ingen aning.
Det statliga stödet till företag är en snårig djungel. I myndigheten Tillväxtanalys bok “Tillväxtfakta” listas 23 myndigheter som delar ut 63 olika typer av företagsstöd, till en total summa av dryga 27 miljarder kronor. Mellan 10 och 13 miljarder av det utgör vad man skulle kunna kalla det statliga riskkapitalet: direkt stöd till små och mellanstora företag med fokus på innovation.
Några snabbväxande sensationsföretag har det inte blivit tack vare de pengarna. Den generella beskrivningen som ges i “Tillväxtfakta” är att effekterna av riktat företagsstöd är oklara, både i den svenska och den internationella forskningen.
I enskilda fall är det dock solklart att pengarna inte gjort någon skillnad. I studien “Statliga innovationsstöd till små och medelstora företag – har de någon effekt?” tittar Sven-Olof Daunfeldt, Patrik Gustavsson Tingvall och Daniel Halvarsson på effekterna av de typiska stödprogrammen “Vinn nu” och “Forska & Väx”. Slutsatsen? “Vi finner inga statistiskt säkerställda effekter av stödprogrammen på antalet anställda, arbetskraftsproduktiviteten, andelen högutbildade arbetare eller andelen forskare i de stödmottagande företagen.”
Innovationsmyndigheten Vinnova gjorde en egen utvärdering av Forska & Väx, där man konstaterade att programmet gett “betydande tillväxteffekter”. Men den analysen byggde på enkäter och intervjuer. När Statistiska Centralbyrån i samma utvärdering gjorde en statistisk jämförelse mellan företag som fått och inte fått stöd såg man ingen skillnad.
Statligt tillväxtstöd har fler nackdelar än fördelar. Det leder till att företag ägnar sig åt att söka pengar istället för att fokusera på verksamheten – så kallad privilegiejakt. Ett företag som fått stöd riskerar att konkurrera ut ett som inte fått offentlig backning. Statligt riskkapital kan komma att tränga ut det privata. Och i många fall finns det goda skäl att tro att de som faktiskt växer hade gjort det även utan stöd.
Ytterst är också pengarna som används delvis tagna från samhällets mest produktiva företag. Vi beskattar alltså de redan etablerade, i hopp om att rena chansningar ska gå hem.
I teorin finns det en roll att spela för statligt innovationsstöd och riskkapital. Många små företag med oprövade idéer har till exempel svårt att få sina första miljoner. Men om företagsstöd ska ges överhuvudtaget måste utvärderingen bli långt mycket bättre. Riktiga kontrollgrupper måste skapas och analyserna göras av forskare – inte av jublande tjänstemän. Allt annat är en fullständigt oansvarig användning av stora summor skattepengar. (Liberala Nyhetsbyrån)
Joakim Broman